I väntan på Jesus

Läs denna artikel i Dagens industri: "Mediciner har blivit dyrare" från 3.1.2017. Denna artikel handlar om receptfria läkemedel. 

 

För bekräftelse i lite nyare engelska artiklar, där också receptbelagda mediciner tas med, se artikeln "The Shocking Rise of Prescription Drug Prices" från 26.11.2019, och artikeln "Drug prices soaring beyond inflation rate, necessitating action, says HHS" från 3.10.2022. 

 

Båda de två första artiklarna var före pandemin och inflationskrisen, så nu har prisökningen troligen blivit mycket värre, om man ser på det globalt. Med energikrisen och bankkrisen blir det ännu värre. 

 

När jag har forskat lite i detta, har jag fått reda på att det är särskilt nya mediciner som är mycket dyra nuförtiden. Det är p.g.a. att de enklaste uppfinningarna redan är gjorda, att de lägsta frukterna har blivit plockade redan. 

 

Är detta goda nyheter? Kanske för dem som tror på alternativmedicin, på naturmedicin, såsom jag. Sådana som tror på den danske professorn och läkaren Peter Götzsche i hans bok "Dödliga mediciner och organiserad brottslighet. Hur läkemedelsindustrin har korrumperat sjuk- och hälsovården." (Karneval förlag 2015). Se en recension av den här. 

 

För mig, som har blivit så plågad av syntetiska psykmediciner, ja till självmordets rand ibland, är detta mycket befriande nyheter: att till slut blir medicinerna så dyra att bara de rika har råd med dem. Så blir det i Civilisationens Kollaps.  

 

Jag blir den förste att jubla när psykiatrin blir så fattig och medicinerna så dyra att den inser att den inte har råd med psykmediciner längre, utan måste övergå till äldre och mer humana och bildningsbetonade behandlingsmetoder, mer humanistisk psykiatri, där samtal, terapi och förståelse blir det viktigaste igen. 

 

En liten inblick i hur psykiatrin kunde vara mer human förr (särskilt vad gäller patienternas sysselsättning), finns i uppsatsen "Psykiatrins historia – Sverige och mentalsjukhusens historia: från helgeandshus till öppenvård" av journalisten och författaren Christian Dahlström, postad 17.5.2017.

 

Här ett utdrag om hur psykiatrin kunde vara i Danmark och Tyskland i början av 1800-talet:

 

"En pionjär inom den svenska psykiatrin som hämtade hem influenser från kontinenten och moderniserade psykiatrin var den legendariske läkaren Georg Engström. Under första halvan av 1800-talet var han starkt bidragande till det som sedan kom att bli en mer humanistisk modell för vården av sinnessjuka i Sverige.

Georg Engström föddes 1795 i Kvillinge socken i Östergötland. Han kom från en prästfamilj och var själv troende, men valde att bli apotekarlärling och sedan läkare. 1823 blev han kurhusläkare i Vadstena och senare hospitalsläkare vid Vadstena hospital 1826 och stannade i tjugo år. Han blev därigenom Sveriges förste heltidsanställde psykiater.

Intresset för sinnessjuka verkar dock inte ha funnits där från början. Hospitalets ledning upprördes över att Engström flera gånger lämnade staden och hospitalet utan att meddela dem i förväg. Av allt att döma förbättrades relationen mellan honom och direktionen med tiden, och han blev mer intresserad av de sinnessjukas situation.

1833 åkte Engström på studieresa, denna gång med ledningens godkännande. Han besökte tre mentalsjukhus, ett i Danmark och två i Tyskland. Förmodligen var det under de här resorna han hämtade inspiration till de reformer han genomförde på Vadstena Hospital. Särskilt imponerad blev han av det i samtiden berömda Sonnensteins hospital vid Pirna i Sachsen. Han kallade den till och med en “ fullkomlig Sjuk-Inrättning”.

Det han tyckte var beundransvärt och modernt var bland annat av de natursköna lägena, den rena luften och de fina parkerna som sjukhusen i Danmark och Tyskland erbjöd sina sinnessjuka patienter. Engström var emot bilden av sinnessjuka som syndiga och ansatta av demoner, en uppfattning som allt fler hade börjat ifrågasätta.

I Roger Qvarsells doktorsavhandling som till stora delar handlar om Georg Engström beskriver han hur Engström tagit intryck av sin resa till Sonnensteins hospital i Tyskland.

“Den tid som de intagna inte arbetade borde de, enligt Engström, ägna sig åt olika fysiska eller intellektuella sysselsättningar. Promenader, läsning, musikutövning, biljard- och kägelspel samt hantverksgöromål, var några av de typer av sysselsättningar som han hade mött på sin resa. I sin beskrivning av förhållanden vid Sonnenstein utvecklade Engström även några synpunkter på sysselsättningen som ett inslag i den psykiska behandlingen av de sjuka. Olika slags spel ansågs kunna hämma fantasins utflykter och liva de försvagade själskrafterna och dessutom befordra ett sällskapligt umgänge mellan patienterna. Patienternas sällskapsliv ansågs på Sonnenstein vara mycket värdefullt och de sjuka sammanfördes med likar för ömsesidig trevnad och som en del av behandlingen. Man uppmärksammade även högtidsdagar och födelsedagar med festligheter för att stärka sällskapslivet. Musikutövandet var på Sonnenstein huvudsakligen ett medel för förströelse och njutning, men i vissa fall kunde det även fungera som ett läkemedel.”

Georg Engström använde alltså Sonnenstein som förebild när han reformerade Vadstena hospital. Gårdarna på Vadstena fick mer parkliknande karaktär med “behagliga promenadstråk”. Istället för att bara driva runt på hospitalet skulle patienterna sysselsättas genom att till exempel hugga ved eller sköta parken om man var man, eller att sy eller baka om man var kvinna. Tanken var både att patienterna skulle må bra av att arbeta och att det skulle gynna hospitalets ansträngda ekonomi, en modell som sedan länge var vedertagen på landets alla mentalsjukhus."

 

Min kommentar: Jag kan, som erfaren mentalpatient med talrika vistelser på mentalsjukhus, vittna om att sysslolösheten och apatin, att allt stannar upp, är det tyngsta att bära på ett mentalsjukhus. På detta område var det ofta bättre förr. Aldrig i historien har tillvaron varit så sysslolös som för vår tids mentalpatienter. Det, parat med en aldrig någonsin skådad tilltro till gifterna, psykdrogerna, som psykvårdens viktigaste metod, gör att jag är benägen att tro att aldrig har psykiatrin varit så dålig som idag. Psykiatrikerna får inte längre, såsom förr, lära sig psykoterapi som en del av sin utbildning. Den nutida psykiatrin är helt biologiskt inriktad, helt fokuserad på psykdroger och symptomlindring, inte på att gå till roten med problemen, som handlar om allt, hela vårt samhälle, ja också om en döende natur, ty allt hänger ihop.