Vad blev det av frackingens frälsning?
Den dag då synden uppstod i kosmos, den hemska dag då Satan föll i sin första synd, genom att uppfinna det första musikinstrumentet i världshistorien, världshistoriens första teknologi (trots starka varningar), föll han från paradiset, och förmörkades. Han försökte, trots starka varningar, att rädda sig genom ännu mera teknologi, att ersätta frälsningen och det himmelska med teknologisk lyx, och så har det förblivit. Satan blev till slut en "alien", en hyperteknologisk "utomjording", så ock alla hans änglar, fast de var kedjade till "avgrunden", och inte kunde kolonisera andra planeter än jorden.
Civilisationen uppstod. Satans taktik blev sedan att alltid lösa alla problem med mer teknologi, oavsett de många biverkningar det fick. Så när civilisationen på jorden började kollapsa på 1700-talet (i och med att våra skogar tog slut), gjorde han det igen, genom att upptäcka de fossila bränslena, och i den senaste kollapsen, den 2007-2008, gjorde han det med "fracking", ett oerhört dyrt sätt att pressa olja ur berggrunden genom att spräcka den. Satan ville skjuta upp domedagen, ändlöst, kosta vad det kosta ville, och skapa sig ett evigt teknoparadis (1). Och alla som köpte hans framgångssaga blev slavar, var tvungna att jobba oerhört mycket, ofta i hemska fabriker, idag är de oftast "frivilliga" löneslavar som tror de är fria. Satan rider dem med sitt teknoparadis som morot, ett teknoparadis som aldrig kommer.
För vad blev det av frackingens frälsning? Skulle inte den rädda oss från den kollaps som började i och med Stora Finanskrisen 2007-2008? Har Amerika blivit rikare sedan dess? Frackingboomen var en gigantisk mobilisering, oerhört mycket pengar, både lån och investerarpengar, skyfflades in i den. Men trots det, fördjupades bara kollapsen, skulderna fortsatte bara att skjuta i höjden (se detta blogginlägg av mig nyligen) så att några år efter Stora Finanskrisen, närmare bestämt 31.1.2019, skrev amerikanen Chris Martenson ett blogginlägg som hette "Collapse is already here". För mig blev det en av de viktigaste artiklarna som skrivits under det decenniet. Detta skrev Chris under det att frackingboomen nådde sin höjdpunkt, då oljeproduktionen sköt i höjden i Amerika, rekordsnabbt, aldrig har oljeproduktionen gått så fort upp som då, varken förr eller senare.
Och det hjälpte inte mot kollapsen. Ändå skrev Chris det där blogginlägget.
Varför? Steve St. Angelo från bloggen "SrsRocco Report" skulle kunna svara bättre än någon annan, ty han har studerat frackingens finanser mer än någon annan. Se t.ex. på youtubevideon "THE SHALE OIL PONZI SCHEME EXPLAINED: How Lousy Shale Economics Will Pull Down The U.S. Economy" från 18.5.2018, ungefär från samma tid som Chris skrev sitt legendariska blogginlägg. Tänk, detta sade Steve när det gick som allra bäst för frackingen, när dess produktion steg som mest. Att usla skifferfinanser kommer att få Amerikas ekonomi på fall.
Hur är det idag då? Jo, nu har de kommit på en ännu mer utstuderad och invecklat teknologi för att få mera liv i sina skifferoljebrunnar, det kallas "refracking". Alex Kimani skrev om detta nyligen i OilPrice.com, i artikeln "ExxonMobil: New Fracking Technology Can Double Oil Output".
Tror du denna teknologi är utan höga kostnader? Tror du det blir billigare än förr att ta upp skifferolja? Hur var det med Richard Heinbergs "low hanging fruit principle", att vi alltid först går till de oljefyndigheter som är lättast att utvinna? Tror du "refracking" på något magiskt sätt skall underminera denna princip? Nej, refracking påminner om de gigantiska monstermaskiner som den norska oljebisnisen har byggt för att få ännu mer liv ut ur sina oljekällor till havs, något som Therese Uddenfelt har dokumenterat i sin Peak Oil-bok "Gratislunchen" från 2016. Det pratas inte mycket om sådant. Hur teknologin för att hålla oljeproduktionen uppe, blir allt mer och mer invecklad och dyr. Se denna kommentar 12.6.2023 på Peak Oil Barrel-bloggen och denna artikel: "And The Lies, They Just Keep On A Commin'!" på Oilystuffblog.com, 5 juni 2023, för bekräftelse.
Men Satan vill också hoppas. Satans hopp kallas "hopium". Jag har kallat det "halmstråfrälsningen" förr på mina bloggar, det som är en förfärlig frälsning, därför att man bygger sitt hus på sand. Detta är en gammal tradition hos Satan och i satanismen. Att hoppas på teknologins frälsning. Som jag skrev om i början av inlägget. Nu, i och med "refracking", tar Satan igen och pumpar upp det falska hoppets bubbla, och ska lura folk att tro att ännu dyrare och ännu mer invecklad teknologi ska på något sätt vara billigare än gamla tiders teknologi, och rädda oss från kollapsen, såsom han lurat Ugo Bardi och Nafeez Ahmed i den debatt om förnyelsebar energis EROEI (Energy Return on Energy Invested) som jag refererat i detta blogginlägg.
(1) De traditionellt helvetestroende fundamentalisternas Gud, som vill pina sina fiender i evigt helvete, är mycket värre än Satan, som inte haft några planer på att skapa evigt lidande för någon, vill inte skapa evigt helvete, utan evig rikemanslyx och njutning, men utan Gud, med sig själv som Gud. Att frossa i sina köttsliga lustar är vad Satan vill, för sig själv och för alla. Detta leder till helvete och lidande, men biverkningarna av lidande försöker Satan undvika, med ny teknologi, som alkoholisten skjuter upp bakfyllan med ännu mera brännvin. Men p.g.a. detta, att de helvetestroendes Gud är mycket värre än Satan, gör dem på ett underligt sätt till satanister värre än satanisterna. Detta är en mycket underlig tanke, främmande på något vis, och att det finns så väldigt goda människor som kan vara "bibelsatanister" (min orduppfinning, de är ofta sådana som tror att även Gamla Testamentet är Guds ofelbara ord), säger lite om hur mycket viktigare det är vad vi gör än vad vi tror. Tillvaron är oerhört komplex. Men tänk tanken att metodisten John Wesley, som var så helig och god, en ledare för en stor moralisk väckelse, trodde på och tillbad en kosmisk tyrann (i alla fall i teorin), en som pinar sina fiender i evig eld (se denna artikel). Att John Wesley var "bibelsatanist". Att han hade en sådan fruktansvärd gudsbild. Är det inte ens bild av Gud man stundom tillber? I praktiken? Man blir ju ofta som sin Gud! Men Gud är så barmhärtig att han ser till hjärtats längtan efter den sanne Guden, så att man, när man ibland tillber sin hemska gudsbild, så gömmer Gud sig i denna bild, och avleder uppmärksamheten från det mörka till ljuset, så att man glömmer att ens Gud ska pina alla onda i evighet. Att det inte blir centralt i ens tro, utan det ljusa i den blir det centrala.
