Tänk om vi älskade varann som hundarna gör. Och något om syndafallet och sexualiteten.
Tänk om människorna skulle, likt hundarna, vara så rena, oskuldsfulla, paradisiskt skamlösa och så fulla av kärlek att de skulle, som hundarna, gå fram och pussa på vem som helst på gatan, vänner som främlingar, killar som tjejer, att man särskilt ofta skulle se killar och tjejer som var främmande för varann, pussas spontant mitt i allt, på gatan, visa sin beundran för varann utan skam och blygsel och svartsjuka, så som vår innersta natur egentligen gärna vill göra, när vi ser en vacker varelse av det andra könet? Men svartsjuka parrelationer där man äger varann som om var objekt, sexets nedsmutsande genom perversitet och exhibitionism och irrationella tabun och traditioner har förpestat allt, och fått oss att tänka styggt om den rena, spontana, skamlösa och oskuldsfulla kärleken, som är villkorslös och osjälvisk, till skillnad från den postlapsariska (ett ord som betyder "efter syndafallet") erotiken, som är egoistisk och bottnar i själviskt begär och köttslig njutningslusta, där man bara vill använda den andra för att tillfredsställa sig själv. Himmelsk erotik är i enhet med agape (den villkorslösa kärleken), därför är den ren och oskuldsfull.
Bara hundarnas kärlek påminner mig om det kärlekens paradis vi fallit ifrån, ty de har inte följt tidsandan, de är arkaiska, såsom de var från begynnelsen av vår jords skapelse. Kanske människans syndafall bl.a. hade mycket med sexet och parrelationen att göra (så enligt 1600-talsmystikern Jakob Böhme*), att dessa blev förmörkade i Syndafallet, at skam och tabun tog den rena kärlekens plats? Varför finns det inte urfolkskulturer i Amazonas svårgenomträngligaste urskogar som inte skyler sina könsorgan? Detta säger något om hur så gott som alla människor på jorden har del i syndafallet, talar om syndafallets tragiska verklighet, att det inte går att undkomma för någon "frisk" och "normal" människa. Och om någon, p.g.a. "sjukdom" eller "psykiska funktionshinder" (vilka nedsättande epitet), såsom "Downs syndrom-folket", inte har del i syndafallet själsligen, måste dessa gömma sin härlighet och renhet och oskuld, för vanliga människor, eftersom dessa är så full av stygga och orena tankar om kärleken. De kan inte ta av sig kläderna mitt på gatan och vandra nakna på Drottninggatan i Stockholm, visande sin härlighet, ty "friskt" folk (som egentligen är de verkligt sjuka) verkar hata kärleken och oskulden, i praktiken, tänker orent om den, vill förfölja alla som vågar visa den öppet, "friskt" folk är besatta av onda och orena tankar om sexualiteten, dessa onda och orena tankar har genomsyrat hela vår kultur, vår civilisation bygger på den, att den systematiserats i civilisationsbyggandet, så till den grad att du blir tagen av polisen och satt i häktet, troligen i isoleringscell (dvs. sånt som i praktiken är tortyr för många), om du vandrar naken fram på Drottninggatan. Sen kan man, efter att man polisanmält en spritt helnaken människa, gå hem och frossa i internetporr utan att skämmas inför Gud. Så rutten är vår värld.
Men i vår nakenhet bor Gud och det gudomliga, i vår ärlighet och enfald Den Helige Ande, som lever ett förnedringens liv på Stockholms gator, förföljd och föraktad och trampad på av nästan alla, utom de på yttersta botten, likt mössen måste leva i Stockholm. Om någon människa inte har fallit i syndafallet, själsligen, går inte detta att upptäcka lätt, då Gud är den fördolde guden i vår civilisation, det gudomliga känns inte igen som gudomligt i vår civilisation, vanliga människor drömmer om helt andra ting än paradisets enkla oskuld i Edens skogar. Paradisets Ande längtar istället efter att se civilisationen kollapsa och staden återtas av ogräs, nässlor, maskrosor, loppor, möss, höns, bävrar och rävar, så att ekosystemet i staden kan återställas, då det som människan i allmänhet anser stort egentligen är en GIGANTISK EKOKATASTROF!! Men vem vill ha ogräs och löv och pölar och dammar och bävrar krypandes fram på Drottninggatan? Vi vill inte ha natur och bävrar där, vi vill ha lyx och rikedom och steril hygien och död, så mycket död som möjligt, döda robotar likt bilar och en massa döda föremål och döda maskiner, vi är som besatta av död, vi trampar på förfäderna och dräper allt levande liv och ersätter det med döda föremål, döda byggnader av dött betong och dött guld och död glans, och till syvende och sist kyrkans vidrige hitler-jesus (som faktiskt är en antikrist) istället för djurens hemlöse, lustige, lortige bäver-jesus (djuren har en väldigt märklig jesusbild, den är helt ett med deras biofila livsstil), som plaskar barfota omkring i pölar, äter jord, pussar på vackra tjejer, skrattar och skämtar, sover när som helst var som helst och lever på maskrosor och matrester.
Och glöm sedan inte att Gud skapade våra mjuka läppar primärt för att vi skulle kyssa med dem. Men vi gör det nästan aldrig, och om vi gör det, gör vi det bara på en eller några få under hela vårt liv. Vilken ytterlig själslig kyla och fattigdom!! Hundar pussas och slickar på nästan vem som helst och vad som helst. Detta är paradiset, att ha näsan nere i stoftet likt hundar och höns, att ödmjukt älska stoft och hönslort och skit och mull, dricka ur smutsiga, mullrika vattenpölar och äta jord och gräs, ett med jorden och mullen och elementen, dö före döden, vandrande åt totalt motsatt håll än civilisationen gör, som vill bort från jorden, in i virtualitetens megalomaniska illusionsvärldar.
* Böhme lärde att Adam före Syndafallet var hermafrodit (dvs. en varelse med båda könen i sig), levande i en andlig och gudomlig värld, och att barn föddes före Adams fall på övernaturlig väg, inte genom sex (lite som det går till fortfarande i andevärlden, då en varelse skapas), att det fysiska, jordiska, "djuriska" (ursäkta Böhmes språkbruk, som var typiskt för hans tid) barnafödandet är en följd av Syndafallet. Han lärde vidare att Syndafallet medförde att femininiteten avlägsnades från Adams själ och kropp, och att det var därigenom Eva skapades, så att Adam var bara en halv varelse utan Eva, istället för att vara en hel varelse, tillräcklig i sig själv, med både maskulinitet och femininitet i sin fullhet inom sig, lite som hundarna har det, det är svårt att se om de är manliga eller kvinnliga, så ett är båda dessa aspekter i dem (så är det med de flesta djur, insekter och växter). Hundarna är, kan man säga, andliga hermafroditer, de har fallit i syndafallet bara kroppsligen, genom Syndafallets sexualitet, barnalstring och rovdjursinstinkten, men andligen och själsligen är de oskuldsfulla, rena, fullkomliga varelser, utan personlig synd. Men detta om hundarna har jag kommit till själv, det är inte något jag lärt av Böhme.
Men Böhme lärde alltså att vår jordiska sexualitet uppstod i och med syndafallet, och det är det som historien om hur Adam och Eva efter Syndafallet märkte att de var nakna, och skämdes, och skylde sina könsorgan, vill uttrycka. Böhme lärde att ormen i Edens lustgård var en symbol för sexualiteten (ormen symboliserar sexualiteten i många abrahamitiska kulturer), och att Eva förlorade sin oskuld då ormens väsen trängde in i henne (vissa teologer menar att Satan hade sex med Eva, att det var så hon fick Kain), och fick henne att hungra efter "djurisk" kopulation. Att ormen betydde begär efter brutal köttslig kopulation. Böhme ville allstå tolka Syndafallet symboliskt, som vanligt är bland mystiker.
