I väntan på Jesus

 

 

Jag har skrivit tidigare på mina bloggar om hur mycket spiritualismen (samma sak som spiritismen) och parapsykologin betyder för mig. Som kryckor för min tro. Som vetenskapliga bevis för min tro på en högre värld. 

 

Icke desto mindre erkänner jag att det ofta är en mörkrets religion, full av besvärjelse, magi, trolldom och ockultism, liksom också New Age (som den tillhör) är. Antikrist, eller som han också kallas, "Maitreya", kommer ur teosofi och New Age. 

 

Jag har aldrig hört att en verkligen högstående ande, såsom Franciskus av Assisi, Jesus Kristus eller någon av Jesu apostlar, eller någon kristen martyr eller helgon, har visat sig på spiritualistiska seanser. Dessa andar håller sig borta från sånt, och de har sina skäl. Kanaliseringar (att en ande talar genom ett medium) av Jesus inom New Age verkar aldrig äkta, jag har undersökt saken. 

 

Nej, det är några mycket borgerliga och mainstream-aktiga andar som visar sig och talar genom mediet på seanserna. Anden Katie King (historiens kändaste andematerialisation) är ett exempel på en sådan. Hon retade vissa genom sitt lättsinne, sitt lättsinniga babbel om dittan och dattan. Tänk att ödsla sådant på en seans, det som skulle vara en uppenbarelse från en högre värld, en gudomlig uppenbarelse, världens chans att få veta något objektivt om andevärlden. Tänk vad simpelt. Detta är inte att begripa. Det känns som om det hela var orkestrerat från "avgrunden". 

 

Nej, Jesus Kristus skulle aldrig materialisera sig i sådana sammanhang, han lyssnar inte på ockulta besvärjelser och trolldom, lyder ingen som ska besvärja honom fram. Han är som vinden som kommer och går dit den vill, och ingen vet varifrån och vart. 

 

Djur har heller aldrig materialiserat sig på seanser, så vitt jag vet. De tillhör också fullkomlighetens andevärld. 

 

Spiritualismen har aldrig i sin historia lett till väckelser av det slag den kristna kyrkohistorien har att uppvisa, och då tänker jag på moraliska väckelser, såsom väckelsen i Wales 1904-1905, jag tänker inte på ytliga väckelser där man fokuserar på "tecken och under" (dessa senare väckelser har inte lite gemensamt med spiritualismen, med magi, trolldom och besvärjelser). Folk blir inte "frälsta" i spiritualismen. Eller moraliskt förvandlade, så att de skiljer ut sig från "världen", bryter helt med "Babylon" eller civilisationen. Det säger mycket. Man hör aldrig tungotal på spiritistiska möten, och heller aldrig äkta profetiskt tal som inte är spådomskonst. 

 

Men trots allt detta mörker, använder Gud spiritualismen för sina syften, precis som han gör med Satan och alla de fallna änglarna. Paulus ord i Romarbrevet 8:28 om att "allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud", står fast även här. 

 

Gud kan använda spiritualismen som det första steget upp ur ateisthelvetet, för en själ. Som stoff för en ateists första famlande letande efter bevis för existensen av en högre värld. 

 

När jag kom ut ur mina fyra år som ateist 2014-2018, tillbaka till tron, då var studiet av den spiritualistiska andematerialisationen Katie King helt avgörande för mig (det hela började med en andeuppfyllelse med tillitens och paradisets ande under en sömnlös natt i maj 2018. Där föddes första fröet till min återgång till tron. Jag har skrivit om upplevelsen här i ett blogginlägg i juni 2018). Ni kan läsa om vad jag skrev om Katie King hösten 2019, här. Studiet av henne den gången var avgörande för att jag skulle lämna min underliga och hedniska "mikrolivsfilosofi", som bl.a. innebar att jag trodde att vi levde vidare efter döden i det icke-mänskliga, främst i mikrolivet. Denna filosofi var mitt första famlande försök att tro på livet efter döden efter min ateistiskt-naturalistiska period (det hela började mycket ringa, med ett litet frö; hylozoismen, tron på att allt är levande, även atomerna, och att jag var en enda atom till mitt innersta väsen, och att atomerna är eviga), men det var en övergångsfas, som jag inte behövde längre efter mötet med Katie King. Jag forskade mycket ihärdigt om Katie King, och samlade material till min forskning på denna blogg. Ja, så viktig var Katie King för mig, mitt i sitt lättsinne. Gud använde sig av spiritualismen för att leda mig till tron igen. Nu behöver jag inte längre min mikrolivsfilosofi, en underlig filosofi minsann. Men den kanske kan leda andra till tron, så jag tar inte bort texterna om den från mina bloggar. 

 

Tron på en mänsklig existens efter döden blev så viktig för mig, och fyllde mig med ett sådant mod och en sådan tillit till Jesus, att jag vintern 2019/2020 vågade ta det slutliga steget ut i det Okända; jag rymde från fångenskapen under Titti Spaltro och psykiatrin (dessa två samarbetade), till att bo i skogen igen, rymde efter en jesusvision, där jag, under det jag låg och bad i soffan, kände Jesus själv omfamna mig, i anden. En mycket stark och tröstande upplevelse (får jag tacka dig här, käre Jesus, för denna upplevelse. Och jag säger med handen på hjärtat att upplevelsen verkligen har hänt, och att den verkligen kändes äkta, som från himlen själv, så ren och utan magi var den). Mina stilla böner tåldes inte av Titti (hon sade att jag fått en början på psykos när hon märkte att jag bad till Jesus), och då fick jag nog, Titti trampade på en öm punkt inom mig. Jesus var det enda jag hade, min enda tillflykt. Jag rymde för gott. 

 

Samma vår, bara ett par månader efter mitt rymmande, fick jag en av mitt livs ljuvligaste upplevelser med himlen, under en fyrtiodagars retreat vandrande i skogen och på landsbygden, på rymmen från polisen (jag var efterlyst). Då träffade jag min döde morfars far, Edvin Bekkevold, hörde änglamusik och änglasång, och läste i Livets Bok i himlen, i stort sett hela tiden, som i ett heligt rus, bortryckt från denna världen. Då fanns det ingen ringaste tvivel i mitt hjärta på att vi lever vidare i mänsklig form efter döden. En uppståndelse hade skett i mitt hjärta. Och på den vägen är jag. 

 

Men mitt besök i spiritualismen var en viktig läxa för mig: att Jesus verkar i alla sammanhang, också i mörkrets rike. Förakta aldrig det Jesus gör i andra religioner och livsåskådningar. Ta vara på det istället. 

 

Och den hjälp jag fick av spiritualismen gör att jag också uppmanar dig som är ateist/naturalist/materialist att grundligt undersöka bevisen som spiritualismen och parapsykologin har att komma med för existensen av en högre värld, oavsett hur låga och simpla de andar kan vara som visar sig eller talar. Att du gör detta med samma iver som jag när jag studerade Katie King. Denna iver blev för mig rikligt belönad. 

 

Kanske blir det ditt livs största intellektuella äventyr, en detektivresa i anden. Mycket spännande. Det unnar jag dig. Då får du användning för all den intellektuella omdömesförmåga du har samlat på dig tills den dag idag. 

 

Men för mig är det Satan som har röjt svaret på tillvarons största fråga, för oss i vår tid, frågan om det finns en högre värld eller ej. Genom spiritualismen.