Mitt uppdaterade testamente
(avskrift av en minibok jag har hos mig. Kan läsas till tonerna av de obeskrivligt vemodiga låtarna "This twilight garden", "A chain of flowers", och "A thousand Hours" av The Cure)
(uppdatering av detta testamente postat på Forest Man-bloggen 6.2.2020 som också finns hos min ex-flickvän Titti Spaltro, Karlaplan, Stockholm)
Förord
Kära vänner.
Döden är för mig ingången i djurens och växternas paradisiska värld där ingen psykiatriker längre kan hindra mig från att uppgå i Gud, ingen psykiatriker och psykvårdare kan pina mig längre med gifter och annat, för att jag släpper mitt paradisiska inre väsen loss.
Jag har gjort ett testamente redan såhär tidigt, ty de schizofrena, som jag är en del av, lever farligt, de dör ofta i förtid (mycket p.g.a. den hårda behandling de får). Men också ifall någon olycka sker, eller om jag får någon dödlig cancer, eller får sjukdomar som diabetes, ty jag nekar till läkarbehandling om detta sker (jag nekar också till all kirurgi, som är från djävulen, ja hela läkevetenskapen är från djävulen), utan underkastar mig istället Guds vilja. Här kommer testamentet:
Vad som ska stå på min gravsten
"Här ligger Lars Larsen Munken,
som kallade sig en gång "Skogs Trolls Grävlings",
och var hundarnas adoptivson."
Uppdateringarna:
12.2.2024 gjorde jag följande uppdateringar till mitt testamente från 2018-2019 som finns hos Titti Spaltro (i övrigt gäller det gamla testamentet):
1) Om jag inte får (som jag ursprungligen ville) begravas med hela mitt lik intakt, utan kista, i leran vid mitt plommonträd i Nackareservatet (ett ställe som Titti o. Leif Boström och några till vet var är), då önskar jag följande begravningsprocedur:
a) att man ger mig en kyrklig begravning, men att man borrar ett hål i kistan där maskarna kan ta sig in, ty jag vill ge dem mitt lik i gåva, som blir min sista och bästa gåva till naturen och djuren, eller om detta ej tillåts,
b) att man bränner mitt lik och gödslar mitt plommonträd i Nackareservatet med askan.
I dessa båda fall önskar jag att Swedenborgskyrkan (Swedenborg Forum) på Ölandsgatan i Stockholm, min käraste kyrka, tar hand om begravningen, med idéhistorikern Susanna Åkerman och ryssen, prästen Andrej Vashestov i spetsen. Jag önskar att i vilket fall som helst ska en minnesstund hållas vid mitt plommonträd i Nackareservatet.
Då ska, bland minnesorden, följande låtar spelas, som alla var några av Lars' mest älskade:
-Den isländske hippieartisten Björks låt "Sun in my mouth". Sången är särskilt vacker i slutet.
-Jussi Björlings tolkning av "Demanten på marssnön" (ord av Josef Julius Wecksell, som var 42 år på mentalsjukhus [1], melodin av Finlands nationalkompositör Jean Sibelius).
-Paulus Hartikainens tolkning av den finske psalmen "Tuonne, tuonne kaipaan" ("Dit, dit längtar jag", ord av Aatto Soinne [2], 1889-1968).
-Erno Enroths tolkning av den finske psalmen "Mun kanteleeni kauniimmin" ("Min kantele skall vackrast...", ord av Kleofas Immanuel Nordlund 1871 [3]).
-"Vittras vaggvisa", av Turid Lundqvist 1971.
Och till sist:
-"Jämtländsk vaggvisa", sjungen av Allan Edwall år 2005 (4).
De skal spelas från någons smartphone eller padda, från youtube eller Spotify.
Sedan ska följande dikter läsas upp av någon:
-Finlandssvensken Edith Södergrans (1892-1923) dikt "Ankomst till Hades".
-Finlands nationalskald, finlandssvensken Johan Ludvig Runebergs (1804-1877) dikt "Svanen".
2) All min egendom ska ges till Myrornas och Stadsmissionens second hand-affärer, samt till antikvariat i Stockholm, efter att mina närmaste vänner tagit det de behöver. Mina ödehus i skogen ska gå till Einar Petander och Leif Boström. Mina manuskript och klistreböcker ska gå till Einar Petander. Min gitarr ska gå till Leif Boström. Min cykel ska gå till Leif Boström. Mina tre vodkaflaskor (för smärtstillande bruk) ska gå till Leif Boström.
Jag bekräftar här att jag står för dessa uppgifter och är den jag utger mig för att vara.
Min underskrift, Lars Larsen
Stockholm, 12.2.2024
Vidimeras av Leif Boström (hans underskrift)
Efterord
"If my journey from the bottom of a river to the heights of heaven revealed anything to me, it is that God is not only real and present in our world, but that He knows each one of us by name, loves each one of us as though we were the only person on earth, and has a plan for each of us that is more significant and rewarding than anything we can imagine on our own."
(Nära-döden upplevaren Mary C. Neal. M.D., i boken "7 lessons from heaven. How dying taught me to live a joy-filled life")
[1] Lika länge som min store förebild, den radikalpietistiska profeten Lars Ulstadius (1650-1732) satt fängslad i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Här kommer orden:
På drivans snö där glimmar
en diamant så klar.
Ej fanns en tår, en pärla,
som högre skimrat har.
Utav en hemlig längtan
hon blänker himmelskt så:
hon blickar emot solen,
där skön den ses uppgå.
Vid foten av dess stråle
tillbedjande hon står
och kysser den i kärlek
och smälter i en tår.
O, sköna lott att älska
det högsta livet ter,
att stråla i dess solblick
och dö, när skönst den ler!
[2] Sanat:
TUONNE TUONNE KAIPAAN, TÄHTITARHAIN TAA!
SIELLÄ SIELLÄ HOHTAA KIRKKAUDEN MAA.
AH JOS KERRAN SINNE PÄÄSISIN MÄ POIS.
SILLOIN SILLOIN MULLA RAUHA SUURI OIS!
.....
SINNE, SINNE HERRA MUA LASTAS VIE!
OLLOS OVI MULLE, VALKEUS JA TIE!
:,: ARMOS, ARMOS ANNA, SILLOIN NÄHDÄ SAAN
SIELLÄ, SIELLÄ LUONAS KIRKKAUDEN MAAN!:,:
[3] Sanat:
1. :,:Mun kanteleeni kauniimmin / taivaassa kerran soi.:,: / :,:Ja uusin äänin suloisin / mun suuni laulaa voi.:,:
2. :,:Nyt halleluja rakkaalle / mun Jeesukselleni!:,: / :,:Niin autuas on päivä se, / kun pääsen luoksesi.:,:
- Melodia:
- Toisinto kansansävelmästä
- Teksti:
- Kleofas Immanuel Nordlund 1871
- Siionin kanteleeseen tulovuosi: 1874
- (4) Orden till sången:
- Du är likens sauan
Når du knip med auga
Ha inte stånnan sôva
Bell int stret emot
Mjuk och fin lik tussan
Som du sir på floan
Söt o go som mylta
Du jet sôva nu
A'mamma sôv me kuan
Pôjkan sôv me stoschan
N'far han sôv med ittnå
Och nu sôver du
