I väntan på Jesus

De romska tiggarna var föraktade i Calcutta, där Moder Teresa (1910-1997) verkade (det finns rikligt med romer i Indien, deras ursprungsland, även i Calcutta).

 

En gång, sommaren 1980, hände det att en femtonårig romsk tiggare, lång och smal som en pinne, knackade på huvuddörren till Moder Teresas kloster sent på kvällen, och Moder Teresa själv råkade öppna. Hon frågade buttert vem det var. "Jag är Zac", blev svaret. "Är du romsk tiggare?", frågade Teresa (för han såg mycket så ut). "Ja", blev svaret. "Vad vill du?", frågade Teresa, lite bryskt. "Jag behöver tio rupies (ca. 4 kronor) för att köpa mig lite mat i kiosken. Jag är mycket hungrig", sade romen, med förtvivlan i rösten (för det var sant, han ville inte äta från soptippen utanför Calcutta igen. Han hade nyligen blivit sjuk av sånt han ätit som han hittat där). "Nej. Gå till matutdelningskön i katolska kyrkan här bredvid varje onsdag och fredag klockan sex på kvällen (det var måndag. Kön var flera hundra meter lång varje gång)", blev svaret, och dörren stängdes med ett bang, utan att romen hunnit säga något.

 

Utanför i mörkret stod han sedan, fullständigt förbluffad och chockerad över helgonets och hennes klosters girighet, hon som han hört så mycket gott om, hon som blivit så prisad, hon som nyss fått Nobels fredspris, hon kunde inte ens ge honom tio rupies för lite mat. Han undrade om det bara var för att han var rom som han inte fick några pengar. Eller så kanske klostret inte gav pengar, bara mat, på det där vanliga välgörenhetssättet, såsom alla gjorde, alla fina folk. Att hon var såsom kyrkorna och prästerna i övrigt var, givmilda i sin hjälpverksamhet, men giriga på det personliga planet, byråkratiska, fyrkantiga, utan större personlig barmhärtighet, utan större förmåga att kunna bryta mot regler för att hjälpa folk som fallit genom skyddsnätet, att de var som dom där folken som var som tröga gigantiska jättar som lufsade runt och inte kunde uppföra sig i sin klumpighet, utan trampade emellanåt på småbarn och katter och möss, sånt som inte hade stort värde i deras ögon eftersom det var för smått, lite som att vårdslöst trampa på myror på skogsstigen. 

 

Ja, det var nog penningpungen som inte var frälst, även hos Moder Teresa, tänkte romen, hon måste ju ha en plånbok hon också, eller någon i huset måste ha en sån. Penningpungen var det sista som blev frälst, brukade hans pappa skämta. 

 

Kanske verkligheten inte var sådan som det stod i tidningarna, tänkte Zac.

 

Vad mycket det finns att lära sig, funderade han, och gick sin väg, med magen klagande sina underliga visor.