I väntan på Jesus

Jag har en hemlös vän, "Olle", som berättat följande för mig:

 

Det var en tid i Olles liv som han sov i en park. Han hade hittat ett ställe han kunde sova på där. Men i parken rörde sig många knarkare, kriminella och skurkar nattetid, så han vågade inte sova på sitt sovställe om ingen vaktade honom och hans saker. 

 

Men en vacker dag kom en räv till honom. Räven stannade hos honom, som om räven ville vakta Olles saker. Då vågade Olle sova. När någon skurk närmade sig honom medan han sov, då väckte räven honom, så att han kunde vakta sina saker. Hela natten vaktade räven Olle. 

 

Nästa natt kom räven igen. Och stannade hos Olle hela natten. Igen vågade Olle sova. 

 

Så fortsatte det en lång tid. Varje natt fick Olle besök av räven (detta var i åtta månader i sträck. Alltsom allt besökte räven honom i fem år, sporadiskt). Sedan flyttade Olle till en annan plats. 

 

Vad denna räv var för slags varelse, är det ingen som vet, vi kan bara spekulera. Olle är själv ateist. Men det hela känns som taget ur någon film (men jag lovar med handen på hjärtat att denna historia är sann). Kanske var det en räv från andevärlden, som ville se till att Olle fick sova. En himmelsk räv, en anderäv. En räv som kom från himlen, anonymt, utan att röja sitt ursprung, för att dölja sin härlighet, likt Jesus gjorde på jorden, såsom Gud gör i vår civilisation, där Hen lever på bottnet av allt, i yttersta ödmjukhet och utblottelse. Hen röjer sällan sin identitet, för att vinna människans kärlek inifrån, inte med tvång och yttre medel. Kanske det är därför det finns så många ateister. Ateismen vittnar om detta kenosis-handlande. Gud vill helst vara fördold, och vill inte ha vår värdsliga ära och tillbedjan, utan stöttar oss inifrån, utan namn, inte som vår världs äregiriga kungar och presidenter, utan som daggmaskarna i jorden som upprätthåller jordbruket anonymt, inifrån, bortom all världslig ära och vinning, bortom lönearbete och allt världsligt arbetsliv, tjänande livet av kärlek utan tanke på belöning.