Om Jesus-Eva och ett av de mirakel hon upplevt
Jag har en kär vän, hon är också finlandssvensk, hon heter Eva. Jag kallar henne för "Jesus-Eva" (på mina förra bloggar har jag kallat henne för "Xenia af Stockholm"), för hon ska alltid prata om Jesus - mig mig, med alla. Hon pratar med alla och predikar för alla, mitt på gatan, mitt på T-Centralen. Hon kallas därför allmänt "Jesus-tanten", på grund av detta. Hon har drivit ut fruktans demoner och kontrolldemoner ur mig, så att jag blev helt förvandlad. Jag blev som en annan människa. Det hände för ett och ett halvt år sedan.
Jesus-Eva har upplevt otroliga mirakel, sådana som, om hon skulle skriva om dem i en bok, få skulle tro på. Men jag tror, eftersom jag läst så mycket parapsykologi.
Jesus-Evas största mirakel, som hon berättat flera gånger för mig (jag blir aldrig trött på att höra på historien) var när hon en gång, i en pingstkyrka i Sundbyberg, plötsligt lade märke till att golvet rörde sig. Vad står på, undrade hon. Sen märkte hon att hon svävade, hon lyfte från sin plats på stolen, svävade upp en och en halv meter, sedan svävade hon framåt två meter, och sedan till sidan ner på mittgången, där hon landade på en röd matta som gick längs mittgången. Minst tre personer såg det och kan vittna om att detta är sant, säger hon. Men hon själv vet bäst vad som hände.
Framme i kyrksalen stod en stor uppstoppad örn på¨en hylla. Jesus-Eva tänkte på den när hon kom hem till sig, och en lustig tanke uppstod i hennes skalle: "Örnen har landat".
