I början av juli skrev jag
detta blogginlägg om Sveriges ekonomiska kris. Nu kommer en uppdatering:
" "Det egna kapitalet äts nu upp och soliditeten beräknas bli negativ redan efter innevarande år", skriver exempelvis Christoffer Öqvist (M), regionstyrelsens ordförande i Sörmland."
Och vidare längre fram:
"Enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR, ligger regionernas förväntade underskott nu på en högre nivå än under den ekonomiska krisen på 1990-talet, vilket Sveriges Radio tidigare uppmärksammat. Sett till samtliga regioner i landet prognosticeras ett underskott på totalt 20 miljarder kronor i år, vilket kan jämföras med de 14 miljarder kronor som förväntades så sent som i våras."
"Svenskens välstånd var som högst runt pandemins start 2020, och sedan dess har vi fått reallönesänkningar som kollektiv och skulderna har blivit mångfaldigt tyngre." (Detta rimmar väl med mitt antagande att "Peak Civilization" nåddes runt november 2018)
Under artikeln ovan, i papperstidningen, finns en artikel med rubriken "S vill sänka skatten med 10 miljarder kronor". Magdalena Andersson vill, i artikeln, höja skatten på bankerna. Där står det i slutet av artikeln: "Höjer man skatten på bankerna kommer det bara at vältas över på företag och bolåntagare."
Situationen verkar vara en "doomed if you do, doomed if you don't" (miljöprofessorn Guy McPhersons älsklingsuttryck). Kan det vara på annat vis i en värld med sinande energi, där energiproduktionen peakat och börjat sin slutgiltiga nedgång? Men med ett sådant budskap kommer ingen politiker in i riksdagen. Istället försöker man vrida och vända på systemet på alla möjliga sätt nästan som för att dölja vad som verkligen är på gång: civilisationens begynnande kollaps och slutgiltiga nedgång, varifrån ingen räddning finns annat än Jesu återkomst. Ingen blir riksdagsman på detta, därför ser vi det aldrig i politiken som ens ett tänkbart scenario, utan istället gräver folk sig ner i detaljerna i ekonomin, mer och mer allteftersom åren går och det Stora Okända som ligger framför oss, kommer närmare och närmare, som en Kristus som vill fira nattvard med oss. Det Stora Okända blir därför för många inte mer känt eftersom åren går. Man vill inte veta, man hoppas vagt på att teknologin ska segra och att inte Gud och Jesus och livet efter döden finns, ty man vill ha sin livsåskådning bekräftad, vilken för de flesta svenskarna är en vag naturreligiositet (så enligt religionsprofessor David Thurfjell), samt sekularismens och PK-andans religion, samt ateismen och kanske, för ännu flere, "likgiltighetens religion", att man inte ens är intresserad av livsåskådningsfrågor och av att tro på något. Även detta är en religion, och den är hemsk.
Sedan. Det som verkligen behöver göras: att anpassa sig till en framtida gigantisk, global kollaps, hör du aldrig en politiker tala om, högst om anpassning till lågkonjunktur och "kris".
Därför byggs det så gott som ingen
resiliens för framtida katastrofer. Vi ser inte sådant hända. Jag har varnat om detta i ett öppet brev till miljöpartiet (se
här).
Det bara plottras lite och diskuteras och debatteras lite och sminkas lite, här och där, lappas lite i kanterna här och där, helt utan medvetande om Den Stora Berättelsen om sluttiden, de yttersta tiderna, utan något eskatologiskt medvetande, helt utan kontext i de större världshändelserna och den andliga historien, det som är på gång internationellt både materiellt och andligt.
Det är för att få har den bildning som krävs för detta. De flesta är specialister inom något område. Men aldrig inom religion, märkligt nog. Har du någon gång sett en teolog i riksdagen? Sånt kunde hända bara på 1800-talet och före det, då specialiseringen inte gått lika långt. Kanske i början av 1900-talet ock. Då det satt teologer i Svenska Akademien, som något självklart.
* * *
Här är några blogginlägg av författaren
Lars Wilderäng (en av de som följt svensk ekonomis kollaps närmast) som ger värdefull bakgrundsinformation om Sveriges ekonomiska kris (de nyaste längst upp):
skriven av författaren Lars Wilderäng på Cornucopia?-bloggen 2023-02-13.
Saxat ur inlägget: "EU-kommissionens prognos för BNP-tillväxten i EU-länderna visar att Sverige inte bara är sämst utan också det enda landet i EU som 2023 förväntas uppleva en recession och ekonomi som backar på helåret 2023. Orsaken till detta är att de svenska hushållen är mycket mer räntekänsliga än resten av EU, eftersom vi spenderat åtminstone 20 år i att tävla om vem som kan låna mest pengar för att köpa en bostad och byggt upp en enorm skuldbubbla utan att skapa något av värde. Nu får vi betala för detta när räntorna normaliseras."
* * *