"Satan regerar i alla kyrkor" (profeten Harold Camping)
(lyssna gärna till låten "Babylonsjukan" av "Helt off", medan du läser detta inlägg)
Jag träffade idag en vän som heter Calle Stefan, som klagade över att ingen ville hjälpa honom i Citykyrkan i Stockholm centum. Han behövde desperat pengar. Det här är ungefär kontentan i vad jag svarade hans klagomål (lite utbroderat här):
Om man är i Stockholm centrum en kväll, och man bor i Stockholmsförorten Hjulsta, på 17 kilometers avstånd (en sträcka man inte kan gå, eftersom man har lite ont i foten), och man behöver akut pengahjälp för tunnelbanebiljett, och då funderar över vad man ska göra, för man vill inte planka och riskera en bot på 1500 kronor (detta skulle ruinera en ekonomiskt), ja, om man är i denna bedrövliga situation, då är det en sak man (ofta) vet att man inte ska göra, och det är att söka reda på en kyrka som har öppet den kvällen, och tigga pengar där, ty Kristus bor inte längre i kyrkorna, utan Satan regerar i alla kyrkor. Satan, girighetens ande, Mammon och borgerlighetens rikemansande och pryderiande (detta var vad jag förbannade i mina ropaktioner i kyrkorna 2008). Så har det varit ända sedan 50-talet, då kyrkorna föll ner i helvetet och övertogs av Satan, då givmildheten slutade vara personlig och byttes ut mot stel, borgerlig, organiserad välgörenhet som är så byråkratisk att ingen nåd finns för dem som faller genom trygghetsnätet (i gamla dagars väckelser och hjälpverksamhet var frälsningen personlig, och hjälpen likaså, mycket mer än idag) och inte följer reglerna för deras givmildhet, som nu är helt institutionaliserad, kall och opersonlig, kanaliserad genom i stort sett självtjänande och självförhärligande välgörenhetsindustrier, som har massvis av avlönade anställda, där de flesta av deras pengar går till de anställdas feta löner (feta i mina arma ögon, kanske inte i deras egna). Så har Greenpeace blivit (1), så ock Unicef, så ock St. Clara kyrkas hjälpverksamhet i Stockholm centrum. Kyrkoherden i St. Clara kyrka tjänar över 60 000 kronor i månaden, men man frågar honom aldrig om pengar, så girig är han, så opersonlig är hans hjälp till de fattiga, alltid uppstyrd av organisationer och regler. Aldrig kan man få akut hjälp av kyrkoherden, om man är stor nöd, det vet man att inte fungerar, så man frågar aldrig. De rikaste är ofta de girigaste och mest byråkratiska i sin hjälpverksamhet, de som mest av alla hjälper fattiga långt borta i Afrika men inte de hemlösa på sin egen bakgård (där nöden är mycket stor, jag vet det av egen erfarenhet). Och deras hjälp till Afrika handlar alltid om att civilisera Afrika, aldrig att få dem att trivas utifrån sin egen gamla kultur och utifrån egna förutsättningar. Kolonialism, alltså. Så luktar också den lilla hjälp fattiga och hemlösa får i Stockholm, nästan alltid ska den som hjälps måsta höra på de hjälpandes predikningar, för att få honom att bli en del av de hjälpandes kalla kyrkomaskineri, långt borta från Jesus och urkyrkan. De fattiga är de som mest av alla råkar ut för proselytmakeri och andlig kolonialism, dem får man göra vad man vill mot, ingen reagerar. Aldrig får de vara i fred, bara vara sig själv, möta respekt och förståelse.
Jag kan vittna att jag aldrig har sett romska eller rumänska eller bulgariska tiggare gå omkring i en kyrka och tigga pengar av folk, de vet at det inte lönar sig, eller så får de helt enkelt inte lov att göra så. Kyrkan är helt enkelt inte längre ett tiggeriställe (som det en gång var), så hemskt har det blivit. Kyrkorna ger lite gratis mat, om man står länge i köer, men inte mer. Mat är lätt att ge, då kyrkorna får gratis gammal mat från butiker o.l. som de kan dela ut. Det svider inte i plånboken. Men som ett gammalt ordstäv säger, plånboken är ofta den sista som blir frälst.
De karismatiska kyrkorna idag tror Jesus vill välsigna dem med väckelse utan att de ska behöva omvända sig från sin girighet och sina borgerliga rikemanssynder.
Det kommer aldrig att ske. Deras väckelser kommer att bli falska så länge de inte avsäger sig världen, Babylon, civilisationen, präktigheten, borgerligheten, rikemanslivsstilen.
Vad vår käre Calle Stefan, en fattiglapp, utslagen på många sätt, har att berätta om hur han blivit behandlad i Stockholms stora kyrkor, bekräftar vad jag sagt ovan. Det är rysligt att lyssna till. Några detaljer ska inte avslöjas här.
(1) Tyvärr har Greenpeace tagits helt över av ekomodernismen, som just är den mest självtjänande delen av miljörörelsen, som en gigantisk maskin som går av sig själv, och som har tappat kontakten med omvärlden och det den skulle hjälpa.
