Natten til 31.10.2023 drömde jag mitt livs kanske ljuvligaste dröm hittills. Jag drömde att jag dog och kom till andevärlden, eller bara att jag besökte andevärlden, kort och gott, och fick se vilken sorts värld det var. Det var en värld där alla ens önskningar gick i uppfyllelse. Det var det som mest kännetecknade denna värld. Några valde att bara njuta av all slags mat, några att se sig omkring och se vad som händer. Man kom efterhand underfund med vad man ville, egentligen med vad som var dåliga och tråkiga önskningar och vad som inte var det. Varandet, att bara vara, visade sig vara andevärldens yttersta mål och mening. Såsom de icke-mänskliga djuren bara är. I stilla, kontemplativ lycka. Så som man kan uppleva i "psykoser". Så som man kan se hos en skata som sitter lugnt på en gräsmatta när man går förbi grannkvarteret. Man vet att den är lycklig, vet vad den gör. Den är i sitt esse, ett med tillvaron, hemma i tillvaron, skapt för detta liv. (Så är vi skapta för andevärlden, det är vårt rätta hem*). Och alla kom till slut till detta mål, genom många roliga äventyr i andevärlden (något helvete fanns ej). Äventyren skapades av att man prövade ut sitt jordiska liv, fortsatte det, och fick se vad det gick för och ledde till. Om man haft samlarmani fick man nu samla hejvilt. Ofta var det som att man handlade som om man ännu var i den fysiska existensen och fick se vilka dårskaper det ledde till, vilket fick en att lära sig mycket, och bättra sig fort (det fanns ett otroligt, ljust hopp i drömmen!). Jag hade själv ett spännande äventyr i andevärlden, och det var fantastiskt roligt, att lära känna sig själv och tillvarons lagar på detta sätt. Till slut valde jag att lämna allt jag hade, och bara luffa och se mig omkring, upptäcka denna nya, ljuvliga värld, vilket är precis som jag är idag. Just detta hade jag gjort i andevärlden om jag nu fick välja hur jag ville leva där. Och jag fick veta, och fick bekräftelse på, att det är ingen dålig önskning, utan har mycket av de icke-mänskliga djurens "bara vara" i sig.
Denna otroliga dröm påminner på ett sätt om
Swedenborgs syner, som inte heller har något traditionellt helvete, samt på många nära-döden upplevelser. Den var fullständigt logisk och konsekvent, samma dröm hela natten, inte ett bytande av drömtemat hit och dit, något som ofta händer i nattens drömmar. Det var som om jag verkligen besökt andevärlden under drömmen, vilket i princip är den första gången det händer, i denna klarhet och konsekvens (jag har haft en vakendröm i min tidigare drömhistoria, som jag kunde styra, men den var inte så klar och logisk och tydlig och konsekvent som denna).
* man kan lätt se att vi inte är skapta för teknologi, ty sådant fungerar inte i en helt andlig värld, i andevärlden alltså. Där finns nämligen inte elektricitet, p.g.a. av att vi är utrustade med paranormala egenskaper. Teknologi blir bara absurt i en andlig värld, det blir som att tro att man måste använda en gammal rostig grammofonspelare för att höra musik när man har en laptop och Spotify.