Kommentar till 1. Petrus brev, kapitel 5, del 2.
(Fortsättning på min kommentar till 1. Petrusbrevet, skrivet på psyket i Danderyd, sommaren 2022, med några ändringar och tillägg. Det här blogginlägget var det senaste i serien)
Vers 3: "Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden".
Kommentar: Det här är eko av ord som Petrus har hört från Jesu egen mun. Det är orden i Matt. 20: 25-28: "I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet. Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare, och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng, likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många."
Det här är så upphöjda ord att de måste komma från Guds Son. De sätter standarden för ordningen i Guds rike, för hierarkin i Guds rike. Den hierarkin är en organisk hierarki, där man inte befaller i lydnad, utan där man vinner den andres hjärta genom att vara ett exempel i kenotiskt tjänande, i självutgivelse.
Vers 4: "Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med ärekransen som aldrig vissnar."
Kommentar: Tänk om vi en gång kan säga som Paulus, i 2. Tim. 4: 7-8: "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på »den dagen», och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse."
Då skall vi helt säkert tycka att den segerkransen var värd allt det lidande vi gått igenom. Vilken jubel på den dagen!
