Vårt predikament och det viktigaste resiliensbyggande som krävs. Öppet brev till miljöpartiets språkrör Per Bolund.
Kära Per Bolund.
Detta är ett stort ämne, men jag försöker vara kortfattad:
Jag efterlyser en djupare och sannare förståelse i riksdagen av vårt samhälles predikament, som mycket utgörs av de tre områdena ekologi, energi och ekonomi (i viktighetsordning). Vårt samhälles syn på dessa ting domineras idag helt av teknoutopisterna (som är mitt namn för ekomodernisterna), och jag upplever deras insatthet i dessa tre e:er som mycket ytlig. Jag ska nu presentera min syn på vårt predikament, och ge förslag till vad som bör göras, det viktigaste i det.
För att förstå varför den officiella synen på vårt samhälleliga predikament är vilseledande, uppmanar jag er att ta reda på något om följande fyra nyckelpersoner i en mycket annorlunda syn på framtiden än den teknoutopisterna utmålar. Jag nämner deras huvudteser, mer information kan man lätt googla sig fram till. Alla dessa finns t.ex. på youtube:
1) Professor emeritus Guy McPherson, konservationsbiolog, som förutspår att mänskligheten kommer att dö ut snart p.g.a. abrupta, skenande klimatförändringar (man behöver inte tro på hans radikala förutsägelser för att få något ut av vad han säger), särskilt p.g.a. vad som händer med isen i Arktiska havet, metanutsläppen i Arktis, p.g.a. den framtida förlusten av Global Dimming och vad som kan hända med världens kärnkraftverk när den totala kollapsen är här.
2) Simon Michaux, "Associate Professor at Geological Survey of Finland/Geologian Tutkimuskeskus", som menar att vi inte har närapå tillräckligt med mineraler i marken för att möjliggöra den gröna omställning vi vill få till stånd, inte ens för en generation förnyelsebara energiproducenter, utan det vi kommer att lyckas med är något väldigt litet i marginalen.
3) Peak Oil-författaren Alice Friedemann, som förutspår att vi 2035 kommer att ha hälften så mycket olja (alla vätskor) som vi har idag (den akademiske peakoilern Gail Tverberg är en annan med liknande förutsägelser). Friedemanns böcker har getts ut på det prestigefyllda akademiska bokförlaget Springer, som också gett ut den svenske veteranprofessorn i energifrågor Kjell Alekletts bok Peeking at Peak Oil (2012).
4) Oljegeologen Jeffrey J. Brown, som med hjälp av ganska enkel matematik (jag kan förstå den, och jag har bara högstadiematematik i bakhuvudet) kommit fram (för ett antal år sedan) till att runt 2032 finns det ingen olja längre tillgänglig på oljeexportmarknaden, då slukar Indien och Kina all tillgänglig exportolja, ty dessa imperier växer så det knakar. Jag har i stort bekräftat Browns beräkningar i min e-bok "The end of global net oil exports. What really matters in the Peak Oil debate" (2022). Det ovan sade Brown flera år efter att skifferoljeboomen hade påbörjats, och han har tagit med denna revolution i beräkningarna. Han utgår från officiella data. Dessutom bor han i Texas, där skifferoljeindustrin är starkast i världen och USA.
Detta är vårt predikament, belyst av fyra tunga namn, alla sysslande med akademisk forskning i sina ämnen, men alla solitärer, ensamma pessimistiska röster. Tre av de fyra bedriver egen forskning utan att vara knutna till lärdomssäten. Ofta är pessimisterna utanför lärdomssätena.
Dessa fyras sammanlagda bidrag till vår förståelse av vårt predikament, stavas: det kommer en kollaps i när framtid. Vi måste nu förbereda oss för en global civilisationskollaps. Förr eller senare kommer den, och ju snarare och mer vi förbereder oss, desto lättare kommer det att bli för oss. Allt måste nu handla om detta, en gigantisk mobilisering behövs. Penningen skall inte längre styra vad som görs, utan verkligheten ska styra.
Det viktigaste här är kanske att inte ha stora förhoppningar på framtida materiellt överflöd och på lyxens och bekvämlighetens skrala lycka. Ty då kommer vi att bli grundligt besvikna. Nej, är vi realistiska i våra förväntningar, lär vi lättare att leva med mindre, mer och mer. Och vänja oss vid självförsörjning och hårt arbete. Andlig resiliens är också mycket viktigt, ty vi kommer att bli mycket bekanta med döden i framtiden. För dem med stark andlighet finns också ett hopp av ett annat slag än teknoutopisternas, nämligen "Jesu återkomst". I det lägret befinner jag mig, så jag är inte utan hopp.
Men vad är mina förslag till vad vi bör göra, de viktigaste bland dem? Ty som Luther sade, även om domedagen kom i morgon, skulle jag plantera ett träd i dag.
Omställningen till ett liv efter civilisationskollapsen, kommer att kräva stora insatser särskilt inom tre områden:
1) Boendefrågan efter kollapsen.
Sverige hade 64 500 bondgårdar år 2015 (se denna artikel). Det betyder att skall alla från städerna flytta till landets bondgårdar för att överleva på självförsörjning, blir det uppemot 180-190 människor per bondgård. Man behöver således bygga bostäder på landsbygden åt alla dessa som i civilisationens kollaps vill flytta ut på landet för att överleva (för att inte tala om alla klimatflyktningar i framtiden). Dvs. man skulle behöva bygga minst uppemot 1 miljon bostäder på landet. Det skulle bli för dyrt och ta för länge med vanliga villor, lösningen kunde istället vara att köpa åkerplättar i anslutning till bondgårdarna, på vilka man byggde jurtor, kåtor eller högst små, små timmerstugor på vikingavis. En miljon sådana, minst. På sju år. Vi har kanske bara sju år kvar att göra det, sedan kanske det är för sent, kollapsen har gått för långt, vi har inte råd. Så de industrier som håller på med sådant småskaligt bygge, borde få mycket subventioner.
2) Frågan om döda jordar efter kollapsen.
Eftersom det konventionella jordbrukets jordar är så döda, så utan maskar och mikroliv, så utarmade, kommer det att bli svårt att odla i dem för vanligt folk som vill överleva kollapsen, efter att kollapsen inträtt, folk som inte har tillgång till konstgödsel, vilket kommer att bli otillgängligt med tiden. Det vi då behöver, är kompostjord som vitamininjektioner i de döda jordarna, som får fart på livet i dem. Därför borde allt bioavfall gå till att producera kompostjord, att använda det till biogas och annat industriellt är en ödesdiger blindgata. Det ekologiska jordbruk som finns idag kommer att bli en livlina för många efter kollapsen, då dessa bevarat en naturlig och levande jord. Får vi inte nog kompostjord, är det de som lyckas odla på de ekologiska böndernas jordar som kommer att klara sig bäst. Därför bör det, förutom att mobilisera kompostjord, bli lag på att alla svenska gårdar måste bli ekologiska.
3) Frågan om återuppbyggandet av en förindustriell jordbruksinfrastruktur.
En otrolig mobilisering behövs för att återuppbygga den jordbruksinfrastruktur som vi gick miste om när jordbruket industrialiserades en bit in på 1900-talet. Den förstnämda är en infrastruktur som vi kommer att känna oss tvingade att försöka återuppbygga efter att Kollapsen är här, då allt kommer att bli småskaligt och lokalt. Det handlar särskilt om arbetshästar, plogar, fröbevarandets och de egna fröernas infrastruktur, utedass, jordkällare, eget vatten i gammalmodiga brunnar utan elpumpar, vagnar som kan spännas för hästar, fraktskepp som går med segel, förindustriell skogsbruksinfrastruktur osv, osv. Permakulturmetoder kan dock lindra behovet av detta, men det kan vara nog så svårt också att bygga och odla permakultur, ty så mycket måste stämma, så mycket grundläggande planering behövs, som tar tid, och metoderna har utvecklats i industriåldern. För permakultur behövs en egen infrastruktur, samt mycket utbildning och kunskapsspridande.
Jag önskar er allt gott!
Varma hälsningar, Lars Larsen, ekoteolog och ekofilosof och bloggare på www.skogslars.blogg.se (se ej på mina ringa meriter, hoppas det är nog att jag citerar tunga namn).
