I väntan på Jesus

På sistone har jag drömt flera ovanligt märkliga drömmar.

 

I en dröm blev världens mest kände domedagsprofet, den ateistiske miljöprofessorn Guy McPherson, kristen. 

 

I en annan dröm fick jag reda på att ett av världens mest kända moderna helgon, indiern Sadhu Sundar Singh (1889-1929?), var (eller blev) ett falskt helgon. Jag läste en indisk kvinnas dikt om detta, i drömmen. Denna dröm tror jag är sann på något vis. Sundar hade inte tillräckligt helig dårskap för att avsky berömmelsen, och den otroliga berömmelsen i Babylon, på kort tid, i unga år, blev hans fall. Det samma kan sägas om Franciskus av Assisi, som påminner lite om Sundar.

 

Det här är andra gången jag drömmer om att Sundar gick förlorad. Den första drömmen drömde jag 2012, och handlade om att Sundar gömde sig för Gud i andevärlden som en bakterie, att att han blev en bakterie efter döden. Sann på något märkligt symboliskt vis. 

 

Inget är så farligt för helgonet som att bli berömd på sin helighet. Berömd för detta i världen, i Babylon. Kan man då motstå frestelsen att hora andligen med medier (tidningar o.dyl.) och kända personer, ja då efterliknar man Kristus till det yttersta, han som rymde ut i vildmarken när folk ville göra honom till kung, till deras Messias. 

 

Men då går man också ut på oupptrampade stigar, som inga vanliga människor förstår sig på, man går in i kättarnas och de heliga dårarnas sfär, och förföljs och föraktas och ignoreras, då äras man inte med pengar och status, för sitt liv och sina åsikter. På sin höjd äras man av någon etablerad kyrka efter sin död. Men de flesta sanna helgon är för märkliga för att ens detta ska vara möjligt. Kristus vandrar nämligen för det mesta helt anonymt runt i världen, och hans ting är för fina för att gå under igenkännliga namn, för det mesta.