Zen-historia om en nära-döden upplevelse + några aforismer + några dikter + en nära-döden upplevelse + lista med de nuvarande och kommande Deltanumren som jag och Leif gör.
(Detta blogginlägg får gärna läsas till ljudet av denna vackra Bossa Nova-lovsång: "I Could Sing Of Your Love Forever och den vackra "Vittras vaggsång")
Det var en adertonårig tjej, Alva, som var självmordsbenägen. Hon hade fruktansvärd ångest och depression, och var besviken på Gud och livet, och anklagade Gud och livet för sin situation. Gud var inte rättvis, tyckte hon, för att Hen lät henne lida detta. Hon kände det som om det inte fanns någon utväg ur hennes situation, och till slut gav hon upp och tog överdos av sömnmedicin och hade en nära-döden upplevelse. I denna upplevelse kom hon till en oerhört ljuvlig och sagolik äng full av maskrosor, blåklockor och vitsippor. Getter gick där i djupaste ro och betade, fritt, utan stängsel. En skara ljusvarelser, de liknade eteriska alver eller älvor, sagovarelser i alla fall, med en otrolig villkorslös kärlek strålande ut ur sig, kom emot henne. När de var framme vid henne, sade den av dem som kom först, följande ord:
"Käraste du. Var inte rädd. Var inte bekymrad. Ha ingen ångest. Vi är din familj och beskyddare. Det är vi här som har den sanna kontrollen över vad som sker."
Dessa ord var som en magisk trollformel, som ändrade allt för Alva. Hennes andliga ögon öppnades i samma stund, och hon fick se verkligheten som den är, bakom Förhänget. Detta var nog, och ögonblickligen återvände hennes livsvilja, och hon fick en oerhörd längtan efter att ta itu med sitt liv igen, och återvända till sin kropp och göra ett nytt, tappert försök att leva. Och hennes längtan beviljades genast, det hördes ett "schvoooosch", och hon var tillbaka i sin kropp, och öppnade ögonen. Då låg hon på intensiven, och hade nyss blivit magpumpad.
Hon återhämtade sig, och blev som en ny människa, full av livslust och vilja att göra gott, och allt ordnade sig för henne, och hon fick vittna för hela världen att det finns en högre värld som har den sanna kontrollen. Hennes besök i himlen kändes bara som några få minuter, men de var de viktigaste minuterna i hela hennes liv, och nu delade hon sitt liv i två perioder; den före nära-döden upplevelsen och den efter den.
* * *
Man skall dö bort från all andlighet som är beroende av något yttre. (25.3.2024)
* * *
Böcker. - Vad är det för värde med en bok som inte ens kan lyfta oss högt över alla böcker? (Friedrich Nietzsche i "Den glada vetenskapen")
* * *
Bara om himlen påminner om Fylke i Sagan om Ringen, och skogarna i denna film, är det nåt värt att komma till himlen. (25.3.2024)
* * *
Gud finns, men aldrig på det sätt vi tror. Ondskan finns, men aldrig på det sätt vi tror. (26.3.2024)
* * *
En gång i himlen tröttnade Gud på att kallas Gud, Hen tröttnade på allt smicker och sliskig underdånighet, och började kalla sig "guy".
* * *
Endast verkligheten kommer att existera. (26.3.2024)
* * *
Det är på det sätt som lögnen inte finns, som ondskan inte finns. (26.3.2024)
* * *
Gud bär människan på hundarnas axlar.
* * *
Det säger mycket om musiken, att den bästa musik som har gjorts är vemodig. Som låten "Fyrsta" av isländska bandet Sigur Rós.
* * *
There are two apples of temptation: The first is foreva, and the second is foradam. (27.3.2026)
* * *
Kändisskapet är illusioner på illusioner. Egentligen är man aldrig känd i världen. Bara hos Gud är man känd. Ty ens verkliga jag är aldrig känt i världen, blott ens falska, världsliga jag. (6.4.2024)
* * *
Lika lite som smuts finns i skogen, finns synd i skogen. (11.4.2024)
* * *
Och denna guden solens grin
det är min vitamin.
(14.4.)
* * *
Det känns som om det är viktigare för psykiatrikerna att man tar deras gifter än att man lever. Allt hänger ihop, så på samma sätt är det viktigare för många att civilisationen överlever än att naturen lever. Att deras livsstil är viktigare än att naturen, dvs. själva Verkligheten, lever.
(17.4.)
* * *
Ju mer porr det är i ett samhälle, desto mer skam kring sexet är det i detta samhälle. Svenskarna har mycket mer skam kring dessa frågor än t.ex. muslimer, har jag märkt.
(17.4.)
* * *
Vad hjälper det att man har mycket olja, så att man kan skryta om det, om denna olja är mycket dyr att producera, och blir bara dyrare och dyrare med tiden?
(19.4.)
* * *
Bland stenar och bråte,
bland maskar och kryp,
i jordens, i jordens djup.
Där lever vår Herre
så trevligt och fint,
i jordens, i jordens djup.
(20.4.)
* * *
Fåglarna har sin luft,
fiskarna har sitt hav.
I Guds hjärta
bor Jakob Böhme.
(I en dröm till 21.4.)
* * *
Om du är en Jesu Kristi lirare,
då är du inte längre någon grinare.
(21.4.)
* * *
Om man bara går efter det som är "hot"
blir man bara till slut som en jävla chatbot.
(21.4.)
* * *
Där prydlighet finns, där finns inte kärlek.
(21.4.)
* * *
Evangelium
Om jag hade dömts
till livstids fångenskap,
och då av en läkare
fått höra att jag
bara har 7 år, högst 12 år
kvar att leva p.g.a. sjukdom,
hade denna information
blivit min dyrbaraste egendom,
som att få min dom
otroligt mycket mildrad,
jag hade då värmt min själ
på dessa ord,
som en frusen hemlös värmer sig
vid lägerelden,
och jag hade räknat ner, haft en nedräkning
till det datum
jag äntligen ska få dö.
Denna information
skulle också vara det
som fick mig att hålla ut
och inte hänga mig i min cell.
(15.6.2024)
* * *
Nedräkningen
En man som led mycket
på sin dödsbädd,
väntade så på sin död,
vars datum han fått veta
av änglar,
att han miste förståndet,
till slut räknade han även sekunder
i sin nedräkning,
men hans fall var inte grymt,
kärleksfulla händer
vårdade om honom
efter hans död,
och viskade:
I himlen är ingen galen,
lika lite som spädbarn är det.
Ty vi förstår.
(16.6. 2024)
* * *
Väntans hemlighet
När man väntar
tillräckligt intensivt
på något eller någon,
är det till slut
som om
man i sin längtan
har något av det
man längtar efter.
För Gud själv
är i ens längtan.
(16.6.2024)
* * *
Det ljuva misstaget
När en oljegeolog på Youtube
kom fram till att han räknat fel,
och att den globala oljeexportens slut
kommer två år tidigare än beräknat,
då grät träden av jubel,
och en maskros fick
asfalten att spricka
i ett rikemanskvarter
i Stockholm.
(17.6.2024)
* * *
För världens klokhuvuden, de s.k. "vuxna" och "normala", handlar livet inte om att vara i Jesu Kristi anda, utan om att ha rätt om allt. Psykpatienter, särskilt de "schizofrena", utsätts ofta för denna mentala våld. Ty för dem är det inte viktigt att ha rätt om allting, utan för dem är det viktiga just att vara i Jesu Kristi anda. Men detta är alltså inte frågeställningen för de "normala", de som anklagar dem, anklagar de schizofrena, som ofta har en väldigt livlig fantasi, och fantiserar om allt möjligt, likt barnen. Till de "normala" skulle jag säga: Försök gå till en vild urfolksstam i Amazonas med er vidriga livsinställning, dessa urfolk som tar mycket lätt på det "vetenskapligt korrekta", ja för vilka detta inte alls är relevant, dessa urfolk som badar i lekfulla myter om allting, och där vissa stammar, som Piraha-stammen, inte kan räkna mer än till två.
(8.5.2024)
* * *
Jag heter Simen.
Jag är en sea-man.
Jag jobbar på Siemens.
Och lite på Anti-Siimex.
* * *
Kråkkärrsskogen i Åbo var för mig vad en mänsklig kärlek/förälskelse var för andra i min ålder.
(18.5.2024)
* * *
Följande berättelse är ett utdrag ur boken "En dörr på glänt" (2024) av Patricia Pearson (prisbelönt journalist), på s. 139-140, och handlar om läkaren Yvonne Kasons (en mer utförlig biografi finns här) nära-döden upplevelse som hon hade 1979 under en flygkrasch (jag kan gå i god för att detta är ett citat, inte något jag hittat på. Det är otroligt starkt!!!):
"Upplevelsen av det...var formlös", sa hon i den luftiga matsalen i huset som hon delar med sin tonårsson. "Det var som att lösas upp i ljuset". Hon funderade över den beskrivningen en stund. "Ja, så var det. Det var som att lösas upp. Jag var som en vattendroppe som hade blandats ut i havet av ljus. Jag existerade fortfarande, det var fortfarande jag, men jag befann mig i det här enastående havet av ljus och kärlek." Det var inte bara en visuell förnimmelse av ljus, det var en upplevelse av att sänkas ner helt och hållet i en inkännande, emotionell atmosfär. "Det jag uppfattade starkast var kärleken. Fullkomlig kärlek. Det är omöjligt att beskriva."
Outsäglig, lugnande kärlek. Erotisk kärlek? Platonisk kärlek? Något som du älskar eller som älskar dig? Personer som tar heroin eller opium beskriver en opersonlig förnimmelse av lycka, som om de inte har några bekymmer i världen. De talar inte om någon relationsdynamik - någon aktiv kärlek. Men personer som bevittnar det här ljuset blir starkt gripna av den känslomässiga natur som det på något sätt tycks besitta. Kason blundade och log, med en min som man ser hos människor som minns kärlekens allra ljuvligaste ögonblick. Hon till och med kramade sig själv omedvetet i sin vita tröja när hon sa: "Det var en moderlig kärlek. Som om jag var ett nyfött barn mot min mammas axel, fullständigt trygg." Sedan lade hon till fler nyanser: det var inte bara lyckan hos ett spädbarn, utan också en avslöjande upptäckt. "Det var som om jag hade varit försvunnen i flera sekler och hittat hem igen."
Citat slut.
* * *
Om man ligger i sjuksäng med svåra lidanden, skall man minnas att många av de vänner som dött i ens liv dog av mindre lidanden än man själv går igenom, och att man skall förvänta sig, därför, att man kan dö när som helst, att Gud inte låter en plågas för mycket, precis som han gjorde med ens avdöda vännner. Själv har jag en lång lista av avdöda vänner, 58 stycken, och de allra flesta dog ganska lätt, av relativt små lidanden. (27.7.2024)
* * *
P.S. Här lägger jag upp de Deltanummer och Dasspappernummer som jag och Blompussaranarkisten gör efter att jag slutade blogga:
P.S.2: En intressann länk med en bokrecension av en av mina böcker:
"book review: The End of Global Net Oil Exports by Lars Larsen (2024)", av ingenjören och peakoilaren/kollapsologen Rob Mielcarski, postad 29.7.2024, på bloggen "Un-denial" (som jag känner till från förr och har med i mina länklistor). Detta är den första riktiga recensionen, för allmänheten, av någon bok jag skrivit överhuvudtaget (jag har tidigare bara recenserats av Bibliotekstjänst, recensioner som bara läses av bibliotekspersonal). Det är den första recensionen på mina 17 år som verksam författare (jag debuterade sommaren 2007 med en diktsamling på eget förlag). Recensionen av Rob Mielcarski var mycket positiv och hedrande. Det hedrar mig också att en av de kändaste peakoilarna, akademikern Gail Tverberg, en Peak Oil bloggare, en norska, dvs. min landsman, verkar ha läst boken, eller i alla fall centrala delar av den (se denna kommentar på en av hennes blogginlägg på sin blogg) och hållit med dess huvudtes.
Detta är en så stor heder att det känns som om jag nu äntligen kommer ut ur mitt trauma av att aldrig ha kunnat känna mig som en riktig författare, bara som en galen och ett slödder, fast jag publicerat över hundra skrifter. Detta på grund av all den ignorans och slarv och jantelagshållning som mitt författarskap har mött i alla år sedan 2007. Jag har heller inte haft en vapendragare, som anses allmänt som det som behövs för att man ska "slå igenom". Knappt någon har brytt sig om att dela mina blogginlägg och skrifter på sociala medier eller liknande. Jag är ju galen. Men nu fick jag en senkommen upprättelse.
