Korsfäst för den religiösa världen. En liten predikan av T. Austin-Sparks. ENGLISH: Crucified to the Religious World. A little sermon by T. Austin-Sparks
"Men Gud förbjude mig att berömma mig utom i vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilken världen är korsfäst för mig och jag för världen" (Galaterna 6:14).
Det är intressant att lägga märke till det speciella sätt på vilket aposteln talar om världen här. Den termen är en mycket omfattande term och innehåller väldigt mycket. Här kommer Paulus rakt in i sakens ande. Man märker sammanhanget; det är bra för oss att ta hänsyn till det:
"Ty inte heller de själva som är omskurna håller lagen, utan de önskar att du ska omskäras, så att de kan berömma sig av ditt kött" (Galaterna 6:13).
Vad menar aposteln? De vill säga, "Se hur många proselyter vi gör! Se hur många anhängare och lärjungar vi får! Se hur framgångsrik vår rörelse är! Se vilken kraft vi håller på att bli i världen! Se alla tecken på gudomlig välsignelse som vilar på oss!" Aposteln säger att detta är världslighet i princip och ande; det är världen. Mot denna ställer han sin egen tydliga andliga ståndpunkt. Söker jag människors ära? Strävar jag efter att vara välbehaglig för människor? Nej! Världen är korsfäst för mig, och jag för världen.
Allt sånt spelar inte roll för mig. Det som spelar roll för mig är inte om min rörelse är framgångsrik, om jag får många följare, om där finns alla utvärtes yttringar av framgång; det som spelar roll hos mig är Kristi mått hos dem som jag har att göra med: "I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder (Gal 4:19)". Kristus formad i dig - det är min angelägenhet, han säger att det är det som spelar roll för mig... inte vidsträckthet, inte storhet, inte popularitet, inte att hålla sig väl med världen, så att det sägs att detta är en framgångsrik tjänst och en framgångsrik rörelse. Det är världslighet. Jag är död för allt det där; jag är korsfäst med Kristus för allt detta. Det som betyder något är Kristus - Kristi mått i dig.
Du ser hur världen kan smyga sig in... och hur världsliga vi kan bli nästan omärkligt genom att ta hänsyn till saker utåt - hur människor skall tänka och prata, vad de skall säga, vilken attityd de skall inta; om måttet på vår popularitet, talet om vår framgång. Allt det där är världen, säger aposteln, världens ande; det är så världen pratar. Det är värderingarna i världens ögon, men inte i den uppståndne Kristi ögon. I den nya skapelsen, på korsets uppståndelsesida, är det bara en sak som bestämmer värdet... och det är Kristi mått i allt. Inget annat är av värde alls, hur stort det än må vara, hur populärt det än är, hur män än talar positivt om det; på uppståndelsens sida räknas inte det där ett dugg. Det som räknas är hur mycket av Kristus det finns.
Du och jag i Herren Jesu kors måste komma till platsen där vi är korsfästa för alla dessa andra element. Åh, du kanske är impopulär, och arbetet är mycket litet; det kanske inte kommer några applåder, och världen kan förakta; men i det hela kan det finnas något som är av Kristus, och det är det som våra hjärtan måste vara inriktade på. Herren give oss nåd för den korsfästelsen. Det finns få saker svårare att bära än att vara föraktad; men Han var föraktad och förkastad av människor. Vad en sak är i Guds ögon måste vara vår standard. Det är en uppståndelsestandard. Nu är korsets seger denna: "Men Gud förbjude mig att berömma mig utom i vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilken världen är korsfäst för mig och jag för världen".
It is interesting to notice the particular way in which the Apostle speaks of the world here. That term is a very comprehensive term and includes a very great deal. Here Paul gets right down to the spirit of the thing. You notice the context; it is well for us to take account of it:
"For neither they themselves who are circumcised keep the law; but desire to have you circumcised, that they may glory in your flesh" (Galatians 6:13).
What does the Apostle mean? They want to say, "See how many proselytes we are making! See how many followers and disciples we are getting! See how successful our movement is! See what a power we are becoming in the world! See all the marks of Divine blessing resting upon us!" The Apostle says that is worldliness in principle and spirit; that is the world. He sets over against this his own clear spiritual position. Do I seek glory of men? Do I seek to be well-pleasing to men? No! The world is crucified to me, and I to the world.
All that sort of thing does not weigh with me. What weighs with me is not whether my movement is successful, whether I am getting a lot of followers, whether there are all the manifestations outwardly of success; what weighs with me is the measure of Christ in those with whom I have to do: "My little children, of whom I travail in birth again until Christ be formed in you" (Galatians 4:19). Christ formed in you — that is my concern, he says that is what weighs with me... not extensiveness, not bigness, not popularity, not keeping in with the world, so that it is said that this is a successful ministry and a successful movement. That is worldliness. I am dead to all that; I am crucified with Christ to all that. The thing that matters is Christ — the measure of Christ in you.
You see how the world can creep in... and how worldly we can become almost imperceptibly by taking account of things outwardly — of how men will think and talk, what they will say, the attitude they will take; of the measure of our popularity, the talk of our success. That is all the world, says the Apostle, the spirit of the world; that is how the world talks. Those are the values in the eyes of the world, but not in the eyes of the risen Christ. In the new creation, on the resurrection side of the Cross, one thing alone determines value... and that is the measure of Christ in everything. Nothing else is of value at all, however big the thing may be, however popular it may be, however men talk favorably of it; on the resurrection side that does not count a little bit. What counts is how much of Christ there is.
You and I in the Cross of the Lord Jesus must come to the place where we are crucified to all those other elements. Ah, you may be unpopular, and the work be very small; there may be no applause, and the world may despise; but in it all there may be something which is of Christ, and that is the thing upon which our hearts must be set. The Lord give us grace for that crucifixion. There are few things more difficult to bear than being despised; but He was despised and rejected of men. What a thing is in God’s sight must be our standard. That is a resurrection standard. Now that is the victory of the Cross: "But God forbid that I should glory, save in the cross of our Lord Jesus Christ, by whom the world is crucified unto me, and I unto the world".
