De två Träden i tillvarons innersta, tillit och vetenskap, himmel och "helvete".
(jag skriver ordet helvete inom citationstecken, för jag menar med det något helt annat än kristna fundamentalister gör, för mig är helvetet inte lidande och tortyr, utan ondska. Ofta är det de goda som lider mest, inte de onda, ty den sanna verkligheten är kärlekens och uppoffringens rike, inte hämndens rike)
I tillvarons heliga innersta gömmer sig två Träd, två källor till liv, det ena till "helvetiskt" liv, dvs. till andlig död, det andra till paradisiskt liv, till sant LIV. Det ena, Livets träd, är Tillitens och Kärlekens träd, det andra, Kunskapens träd på gott och ont, är vetenskapens och otrons träd.
1. Livets träd
O du heliga, saliga träd, som vattnar människorna till liv och kraft! O du Moses brinnande buske! Inte för intet var det genom en buske eller ett träd som Gud uppenbarade sig för Moses första gången, till befrielse för Israels folk i slaveriet. Hen valde sitt uppenbarelseorgan väl. En buske förvandlades till Livets träd i paradiset, ett talande träd, en Ent, Moses hörde Gud tala genom trädets själ.
Liksom träden och skogen är jordens lungor, är det varifrån människokroppen på jorden får mycket av sitt syre, på samma sätt är Livets träd, det som står i Guds paradis, människoandens syrekälla och symbolen för det som skulle ge människorna Liv, evigt LIV!! Vi var skapade för Skogen, inte för något annat, och Skogen var skapad för oss, och i Eden var varje träd ett Livets träd. Endast i enhet med träden och skogen fick vårt liv mening. Detta är hemligheten bakom Livets träd. Detta träd uttrycker vår eviga symbios med Edens skogar, i fullkomlighetens oskuldsfulla tillstånd, då vi likt gorillor i Kongo strövade runt i Eden i små grupper, i djup, ostörd ro (se denna bild).
I kontrast till Kunskapens träd nedan, är Livets träd symbolen för kärlekens och tillitens livsprincip. Kärlek och tillit ger liv, tron och tilliten och kärlekens överlåtelse är porten till Jesus Kristus och paradislivets enfaldiga mysterium.
2. Kunskapens träd på gott och ont
O du fallna, döda träd, torftighetens, kylans, mekanikens och otrons symbol! Du är vetenskapens träd, och att äta av dig är det som engelsmännen kallar "the faustian bargain", att sälja sin själ till vetenskapen och civilisationen/Babylon, att falla från Eden, för att bygga sig ett eget imperium, bli Gud utan Gud, på alla andra varelsers bekostnad. Vetenskapen var civilisationens frö, och vetenskap var det som fick Nimrod i Bibeln att bygga den första storstaden, Babel, och Babels vidriga torn, som blivit själva symbolen för civilisationsbyggandet, varav vi har namnet "Babylon" som beteckning på "civilisationen" på jorden, det som alla rastafarianer och hippies klagar över i sina sånger.
Kanske tämjandet av elden och tillverkandet av vapen och jordbruksredskap av metall var den första vetenskapen. Vilken ödesdiger pakt med Satan, som har ödelagt förfädernas oskuldsfulla, ljuva kultur och skapat det helvete till civilisation vi har idag. En kall och död och mekanisk värld, som skapar död och förintelse omkring sig i naturen.
När tilliten förloras, så som det alltid gör när människan lämnar Gud, då tar man till vetenskap istället för att leva på Guds nåd. Man vågar bara leva på Guds nåd om man litar. Annars måste man försäkra sig. Och här var människans syndafall, att hon ville vara något stort, att hon ville vara mer än en tiggare, i barnets ödmjukhet och utblottelse, att hon istället måste veta en massa experimentell kunskap, istället för att bara lita och likt djuren leva av det skogen och Gud ger, av nåd, dag för dag, som gorillorna i Kongo. Dvs. att människan började själv ta kontrollen över sitt öde, istället för att bäras i de Eviga Armarna. Människan blev sin egen Herre istället för att vara underställd Guds herradöme. Och det säger något om hur dåraktigt detta var, när vi nu ser på vår värld, hur ödelagd den är.
* * *
De två träden innebär två motsatta livsprinciper, och de är himmel och "helvete". I dödens stund, när människan får se in i verklighetens innersta (det får vi alla, läs bara nära döden-upplevelse-litteraturen), blir dessa två träd det som till sist avgör hennes öde, ingen tvingas att äta av någotdera trädet, utan människan väljer det träd som står i överensstämmelse med hennes egen natur, och dömer sig själv, väljer själv mörkrets rike (som bara är relativt mörkt, ty alla får det bättre efter döden, börjar vandra mot ljuset) om man inte blir "född på nytt". Det av dessa två träd som hon ätit av på jorden, skall hon även äta av efter döden; om man inte litat och levat på nåd under sin livstid, kan man det ej heller efter döden, dvs. om man inte blir "född på nytt" i dödsögonblicket eller före döden. "Helvetet" i andevärlden är vetenskapens rike, en gigantisk civilisation eller ett imperium med massor av fabriker och skolor och städer som New York *. För den som i dödsstunden inte fått Jesus född i sitt bröst, är det i den mörka civilisationen i andevärlden, den värld som bebos av Aliens, som hennes andliga väg startar, och denna väg startar för alla om inte förr så i dödens stund, ty då vaknar allas ande, ser sig omkring och ser och förstår vad som har hänt, att man levt i helvetet, dvs. i "civilisationen". Vaknar upp som ur en dröm. Och sedan börjar vandringen mot ljuset, och för ödmjuka själar kan denna vandring gå mycket fort, så som det gick för Paulus redan under detta liv.
Men "civilisationen"/"Babylon" är, likt Lagen var i det Gamla Förbundet i Gamla Testamentet, en tuktomästare, en som uppfostrar till Kristus, så att man mognas att en dag ta emot Kristus i sitt hjärta. Även "helvetet" har en funktion i Guds plan, Hen låter Satan gå sina ärenden, "allt tjänar" (Strindberg). Men "helvetet" är inte Guds hämnd, det är Guds sätt att hjälpa de fördömda till himlen. Det är en hårdare väg, det är "att vandra 40 år i öknen" (tänk på alla som jobbar med tråkiga jobb i 40 år, jobb som ofta är onyttiga och skadar natur och djur) innan man når Löfteslandet, men det är ingen som tvingar en att gå denna omväg (ty en omväg är det i sanning, inte sanningens och ärlighetens raka väg), Nya Jerusalems portar står öppna dag och natt, den som vill får ta Livets Vatten gratis, otaliga missionärer verkar ihärdigt i "helvetet".
Men det tar så länge, därför att det finns så lite sann kunskap i vetenskapen, den innehåller så lite kunskap om verkligheten. Detta därför att verkligheten är andlig och vetenskapen är materialistisk. Men lite säger den om verkligheten, och den som väljer denna väg, blir mycket sakta en bildad människa, mogen för Kristus (ofta genom att röra sig mer och mer mot humaniora), när hen till slut vågar inse att den sanna verkligheten, alltings innersta, är Paradiset och Jesu hjärta. Detta kan ta 40 år att inse för en vetenskapsman, medan i den Nya Födelsen får man denna insikt i ett enda ögonblick, och bevarar den resten av livet.
* som jag vidlyftigt lagt ut i detta blogginlägg, består verkligheten av tre sfärer, den fysiska världen, den astrala världen (själens värld) och uppståndelsens värld. Av dessa världar är det bara uppståndelsens värld som är den verkliga, sanna världen, och den är oändlig, de flesta varelser, t.ex. atomerna, lever där. De två andra världarna är ytterst begränsade, och ter sig, i ljuset av Uppståndelsens värld, som "helvetet", talas allmänt om i Uppståndelsens värld som "helvetet", fast de översta lagren i denna värld (som är dödsriket) är mycket paradisiska, vilket bevisas av att de har mycket himmelska städer och ett Nytt Jerusalem där Jesus arbetar, på besök från Uppståndelsens värld, i himlens världsparlament i Nya Jerusalem. Men eftersom det är en civilisation, ses den som en del av "helvetet". Detta kan ge en perspektiv på vad Uppståndelsens värld egentligen är för en värld.
