Den vita havspärlan (dikt)
SPEGLING
Havet ligger solblankt och speglar morgonrymden,
mitt i spegeln står jag på en klippas röda block.
Mil på mil av stillhet. Blott någonstans från vidden
kluckar som en klocka ett ensligt fågellock.
Morgon, hur omätlig du breder mot mig famnen,
badar mina tankar i ditt blåa reningsdop!
Jag vill simma ut i de vita sommarmolnen
som tindra där himlen och havet flyta hop.
Kluvna vågen viskar och porlar i mitt öra,
djupet andas rusande svalka mot min hud.
Ser jag mig tillbaka — ett glittersläp av bubblor
brinner över spegeln och brister utan ljud.
Fråga icke rymden hur länge skenet varar,
fråga icke vågen vad djupets gud befallt!
Simma, simma ut i de vita sommarmolnen!
Allting är en spegling, och speglingen är allt.
(av Jarl Hemmer (1893-1944) , ur diktsamlingen "Helg" (1929). Märk att författarens texter blivit fria från copyright)
