Ett besök av Livets Ande (dikt)
Livets Ande,
en av de där
jättelika, vilda urfåglarna,
som levt vidare i sagorna
som drakar.
En dag kommer den flygande,
den som vi inte trodde fanns,
den vi bara läst om i sagor,
den kommer flygande,
vi känner vinddraget
från dess ofantliga vingar,
den flyger över taken,
majestätisk,
ylande en obeskrivligt vild sång,
och sedan svingar den sig
mot horisonten i solnedgång,
och blir mindre och mindre,
och försvinner in i
evighetens hjärta,
och vi står ensamma kvar,
snyftande och talandes tyst i tungor,
och vi vet något
som ingen ateist och nihilist
kan ta ifrån oss,
att Livet finns,
vad det nu än är, ,
att Livet, det sagorna och myterna förtäljer om,
det religionerna är karikatyrer av,
är vilt, och ska vara vilt och otämjt
i all evighet,
och att det är det enda
som förtjänar att vara vår religion,
det som vi ruvar över
när vi inte ser,
det som besöker oss blott
som den där jätteurfågeln
från forntidens urskogar.
(Lasse Lushjärnan, 25.9.2023)
