I väntan på Jesus

 

 

Man bör dock med stor varsamhet bedöma s.k. avslöjanden. Det är en känd sak, att alla medier stundom fuska, medvetet eller omedvetet. En närmare utredning av det omedvetna bedrägeriet skulle vara av nöden. Ty under trance-tillståndet är mediet ytterligt emottagligt för impulser utifrån, för suggestion från de närvarande, och därför kan det hända, att skeptiska seansdeltagare, som äro övertygade om att mediet ovillkorligen fuskar, lätt kunna överföra en impuls att förfara bedrägligt till det i trance-tillståndet ytterligt emottagliga mediet. 

 

Det kan kanske vara på sin plats att här framhålla, att mr Crookes själv inte gav sig ande-teorien i våld, vilket framgår av följande brev, som utgör svar på en förnäm rysk dams begäran om ett uttalande om möjligheten av ett liv efter döden.

 

"Att fastställa en avliden persons identitet har varit det huvudsakliga mål, som jag under de tre á fyra sista åren haft uppställt för mig, och jag har inte försummat ett enda gynnsamt tillfälle att komma till klarhet däri. Jag har haft nästan outtömliga tillfällen till dylik undersökning, kanske flera än någon annan man i Europa. Under hela denna tid har jag livligt önskat att erhålla just det bevis, som Ni åstundar - beviset för att de döda kunna återkomma och träda i förbindelse med oss. Men jag har ännu inte en enda gång erhållit tilfredsställande bevis för att så är fallet. 

 

Jag har erhållit hundratals meddelanden, vilka uppgivits komma från avlidna vänner. Men så snart jag sökt erhålla bevis för att de verkligen voro de individer, som de utgivit sig för, har det slagit fel. Inte en enda har varit i stånd att besvara de frågor, som varit nödvändiga för att bevisa deras identitet. Hela problemet om ett tillkommande liv är för mig ett lika stort mysterium som förut. Det enda, jag är övertygad om, är detta, att osynliga, intelligenta väsen existera, vilka föregiva sig vara de avlidnas andar; men bevisen därför, som jag fordrar, har jag ännu aldrig fått, fastän jag är villig medgiva att flera av mina vänner verkligen förklarat sig ha erhållit dylika bevis och att jag själv flera gånger varit ganska nära samma övertygelse. - - 

 

Innan vi avsluta detta kapitel om Katie King vilja vi citera några ord av J. Arthur Hill i Spiritualism (1918).

 

"Vilken än förklaringen är, icke duger den vanliga skeptiska invändningen, att hon (Katie) var mediet självt, insvept i vit musslin. Ej heller är här fråga om hallucinationer, ty Katie fotograferades mer än fyrtio gånger. Det faller sig svårt att tro, att hon haft en medhjälpare, som varit närvarande och försvunnit liksom Katie gjorde det. Men det är också svårt att tro på andeteorien. Så frågan förblir öppen. Sir William Crookes var övertygad om att Katie ej var en vanlig inkarnerad mänsklig varelse, och han har ofta framhållit att han ej funnit några skäl för att förändra sin åsikt. Han har också den största rätten att uttala sig, ty han var där och vi voro inte där."

 

Redaktör Sigurd Trier, en av de förnämsta förkämparna för spiritismen i Danmark, sammanträffade under ett besök i England år 1905 med sir William Crookes. Redaktör Trier frågade honom därvid, om han var spiritist, ty det hade varit strid därom i hans tidsskrift (Sandhedssögeren, Köpenhamn). 

 

-Jag anser det av mindre vikt att kallas det eller det. Min avsikt är endast att undersöka fenomenen och se, vad som är sant och vad som är falskt. 

 

-Men Ni är dock övertygad om att Katie King var en objektiv, verklig person, som blott stundom materialiserades? 

 

-Ja. 

 

-Tror Ni då, att hon kunde härröra från t.ex. mediets psyke?

 

-Ja, kanske. Det är möjligt. Hon sade att hon levde på Cromwells tid, men hon kunde icke berätta något om det tidevarvet. Däremot hade hon utmärkt bra reda på drottning Victorias tid (d.v.s. just tiden för experimenten). Hennes synkrets var inte större än mediets. 

 

-Anser Ni alltså, att hon var en materialiserad ande?

 

-Det kan jag icke svara på då jag icke vet vad en ande är. En ande - det är något så svävande. 

 

Man lägger märke till den reserverade tonen i sir Crookes svar. Han har icke givit sig andeteorien i våld (1). Han talar här uteslutande som forskare, som experimentator, som ej tager med i beräkningen de inre övertygelsegrunder, som alltid till slut befinnas vara de starkaste. När man läser den lilla intervjuen, erinrar man sig vad en annan stor forskare sagt om de spiritistiska fenomenen:

 

"Vi ha blott att konstatera fakta. Begripa dem kunna vi ej."

 

 

(1) Mot slutet av sin levnad anslöt Crookes sig definitivt till spiritismen

 

 

 

Min kommentar: Ovanstående text demonstrerar med all tydlighet att William Crookes och många spiritister med honom inte var så okritiska och naiva som många ateister, naturalister och humanister tror. 

 

Med tanke på frågan om folk har erhållit bevis för döda andars identitet, så skrev vår svenske författare Jan Fridegård i sin bok "Den dolda vägen. Ockulta upplevelser" (1978) att han på en seans fick kontakt med sin far, som samtalade med honom via en trumpet som flög fritt i luften. Han kände bakom trumpeten om det var någon som höll i den, men det fanns ingen där. Är inte detta bevis nog? Fridegård kände ju igen hans fars röst och hans sätt att tala! Detta är bara ett av många, många identitetsbevis jag läst om.