En otroligt ljuvlig och andlig dröm inatt: Om den kenotiske Jesus
(kenosis betyder utblottelse, som i sin tur betyder utarmning, förnedring, ödmjukhet, andlig och fysisk fattigdom och ringhet)
Jag drömde en otroligt ljuvlig och andlig dröm natten till idag, 17.7. Jag vaknade av att jag smågrät i drömmen, grät över Jesus och hans kenosis (utblottelse) under sitt jordeliv, som jag fick se en glimt av i drömmen. En stor debatt rasade i drömmen, en ursinnig strid, en debatt i den lärda världen idag, som också folk på botten av samhället deltog i, som handlade om vilka slags gudstjänster Jesus firade med sina lärjungar under sitt liv. Var det som våra gudstjänster i kyrkorna, dvs. som i judarnas synagogor på Jesu tid, med liturgi osv., eller vare det som spontana "husmöten" utan liturgi, i grottor och i naturen överlag, där man bara samtalade fritt, dvs. ett slags samtalsmöten. Jag fick en uppenbarelse i drömmen om att Jesu gudstjänster var av det senare slaget, och att han således inte grundade någon kyrka eller församling eller religion under sin livstid (Paulus anses av många exegeter ha grundat den kristna religionen), ej heller ansågs allmänt som någon rabbi (judisk lärare) av eliten, utan var djupt föraktad och försmådd av dem under sin livstid, dessa som, liksom de lärda idag, var besatta av jantelagen och av sin egen upphöjdhet. Jag fick se i en vision hur Jesus var som ett föraktat djur, som en hemlös gatuhund eller ett smutsigt gatubarn i Indien, med smutsiga händer, och att han bokstavligen tvättade folks fötter gång på gång (en slavsyssla på den tiden*) under sin livstid, inte bara under sista måltiden. Ja, jag fick se, och detta fick mig att smågråta i slutet av drömmen, att han gjorde det ofta, och att han rentav tvättade sina ständigt smutsiga händer genom att ofta tvätta allas fötter, genom hela sitt liv, ställande sig således på de lägsta slavarnas nivå. Han var alltså ofta smutsig, vilket får honom att mera likna Diogenes av Sinope och kynikerna än fariséerna och de skriftlärde (som var typiska rabbiner). Och att han inte liknade Hollywoods tillrättalagda Jesus, nej, han var milslångt från Hollywoods Jesus. Den riktige Jesus var så på botten av samhället att man kunde gråta över honom, lite som man kan gråta över vår tids "bottenslask" eller "bottenslam", de "schizofrena" som går på tunga gifter som de ofta tvingas ta, "slödder" som få vill veta av, vår tids andligen spätelska (jag har själv fått känna på detta). Ja, jag såg i drömmen att Jesus var på deras nivå, statusmässigt i samhället, var som en sjukling, en spätelsk, en som de flesta hade mist hoppet om, och som därför lätt kunde justitiemördas utan att man blev fast för det, lite som ingen blir fast idag för att driva en schizofren till självmord, detta som händer så ofta.
Drömmens handling utspelades i vår tid, och gick ut på att en ursinnig debatt rasade om vissa verser i Nya Testamentet, som skulle bevisa "min Jesus", "kenosis-Jesusen", och striden blev mycket våldsam (detaljerna i den minns jag bara vagt, jag kämpade själv i den på botten av samhället, inte med de lärda). De rika och lärda hade så mycket att förlora på om jag hade rätt, ty det skulle vara som en dom över deras präktiga livsstilar. Jag ville i drömmen följa i kenosis-Jesusens fotspår, och kallade till samtalsmöte om saken i en grotta, och dit kom flera människor, bl.a. några bibelforskare och bildat folk, lite som Nikodemus till Jesus i skydd av nattens mörker. Jag fick faktiskt stöd av dessa lärda för min tes om kenosis-Jesus. Det var i slutet av drömmen jag såg i en vision av Jesu kenosis, grät och vaknade.
En annan sak jag såg i min dröm och kommer ihåg, var att en ganska känd poet som jag känner (jag kan inte säga namnet), beundrar mig, inte för den jag i verkligheten, innerst inne är, utan för min berömmelse. Det kom som ett bittert avslöjande. Det var som att mitt sanna jag är för djupt i kenosis för att hon ska beundra det (hon har världsliga värderingar), hon ser det inte, ser bara berömmelsens gloria. Jag tror detta är vanligt bland mina vänner, särskilt bland de bildade bland dem.
Tack Jesus för denna uppenbarelse till dröm, en av de sannaste och andligaste drömmar jag drömt.
* "Washing feet in the ancient culture was as common and necessary as brushing teeth is today. But washing someone else’s feet was a task reserved only for the lowest slave. Feet-washing slaves had hit bottom in the socio-economic scale. In fact “in a household without servants,” Richard Bauckham writes, “everyone washed their own feet” (The Testimony, 192)."
(från artikeln "Washing feet" av Tony Reinke, 13.6.2011 på hans blogg. Fetstil tillagd av mig)
