I väntan på Jesus

(Detta är ett utdrag översatt av Lars Larsen av begynnelsen till predikan "The Immutability of God" [Guds oföränderlighet] av baptistpredikanten Charles Haddon Spurgeon [1834 –1892]. Denna predikan hölls 7.1.1855. Spurgeon var bara 20 år då. Predikans skriftställe: Malaki 3:6. Från samlingen "New Park Street Pulpit Volume 1". Min källa för utdraget här under är detta blogginlägg, som inte har helt samma lydelse som predikan i länken ovan)
   

 

"Det har sagts av någon att "mänsklighetens rätte studium är människan". Jag skall inte motsäga idén, men jag tror det är lika sant att Guds utvaldas rätta studium är Gud; den kristnes rätte studium är Gudomen. Den högsta vetenskapen, den mest upphöjda spekulationen, den mäktigaste filosofin, som någonsin kan fånga ett Guds barns uppmärksamhet, är namnet, naturen, personen, arbetet, gärningarna och existensen av den store Gud som han kallar hans Fader. Det finns något oerhört förbättrande för sinnet i kontemplationen av Gudomligheten. Det är ett ämne så omfattande, att alla våra tankar förloras i dess väldighet, så djupa, att vårt högmod drunknar i dess oändlighet. Andra ämnen kan vi begripa och brottas med; i dem känner vi ett slags självtillfredsställelse och går vår väg med tanken: 'Se, jag är vis.' Men när vi kommer till denna mästerliga vetenskap, finner vi att vår lodlinje inte kan loda dess djup och att vårt örnöga inte kan se dess höjd, vi vänder oss bort med tanken att fåfäng man skulle vara vis, men han är som en vildåsnas föl; och med ett högtidligt utrop: 'Jag är bara av gårdagen och vet ingenting.' Inget ämne för kontemplation tenderar att mer ödmjuka sinnet än tankar på Gud... "Men medan ämnet ödmjukar sinnet, expanderar det det också. Den som ofta tänker på Gud, kommer att ha ett mer utvidgat sinne än mannen som bara rör sig runt detta smala jordklot... Det mest utmärkta studiet för att utvidga själen är vetenskapen om Kristus och honom korsfäst, och kunskapen om Gudomen i den härliga Treenigheten. Ingenting kommer att utvidga intellektet så, ingenting kommer att förstora hela människans själ, som en hängiven, allvarlig, fortsatt undersökning av Gudomens stora ämne. "Och, medan det är förödmjukande och utvidgande, är detta ämne i högsta grad trösterikt. Åh, det finns, i kontempleringen av Kristus, balsam för varje sår; när man begrundar Fadern finns det en tystnad för varje sorg; och i den Helige Andens inflytande finns det en balsam för varje ömt ställe. Skulle du vilja förlora din sorg? Skulle du vilja dränka dina bekymmer? Gå då, och kasta dig i Gudomens djupaste hav; gå vilse i hans ofantlighet; och du ska komma ut ur det som från en vilostund på soffan, utvilad och stärkt. Jag vet ingenting som så kan trösta själen; så lugna de böljande molnen av sorg och förtvivlan; så tala frid till prövningens vindar, som en hängiven begrundan av ämnet Gudomen. Det är till det ämnet som jag bjuder in dig denna morgon.”