Då vetenskapen tog sig an det övernaturliga. Den store kemisten William Crookes' undersökningar av det paranormala. Del 17
(del 16 av serien är här)
Utdrag från H. Björkes bok "Spiritismen och de nyaste psykiska fenomenen" 1922, början av boken. Följande är slutet av kapitlet "Sir William Crookes och "anden" Katie King":
En annan version av det remarkabla avslöjandet återfinnes i Frankfurter Zeitung den 23 mars 1880. Först refereras mr Crookes undersökningar och tidningen fortsätter:
"Så utlåter sig Crookes efter treåriga forskningar. Men vad man bör tänka om denna "noggranna undersökning" visar oss den nyaste tilldragelse, som vi nu vilja berätta. Fröken Cook gifte sig och blev såsom fru Corner den mest inflytelserika medlemmen av The Society of spiritualism. Hon hade för avsikt att ej vidare uppträda som medium, men höll icke länge denna sin föresats. Snart uppträdde hon i stadens aristokratiska kretsar och frammanade åter andar. Så för en kort tid sedan inför London-spiritisternas nationalassociation i deras egen lokal, 38 Great Russel Square. Ett stort antal åskådare voro församlade. För att anden skulle kunna visa sig, fingo de förpliktiga sig att hålla varandra i händerna och så bilda en stor kedja, som ingen fick bryta. Salen hade fönster med djupa nischer och dessa voro genom tunga förhängen avskilda från rummet, så att mellan förhänget och fönstret det ännu var rymlig plats. Fru Corner, född Cook, lät med starka snören fastbinda sig på sidan om fönstret inne i en nisch. Sedan hon så fast som möjligt blivit bunden, befallde hon att släcka ut ljusen och blott låta ett av dem brinna, som utbredde ett svagt sken. Efter några minuters plågsam stillhet visade sig nu verkligen åter den andelika kvinnogestalten av Katie King med nakna fötter och böljande dräkt. Hon svävade in i salen, utefter åskadarraden, som ej fick släppa kedjan. Men - plötsligt - utan att någon anade det, bröto tvenne herrar kretsen, sir Georg Sitwell och herr von Buch. Den ene grep tag i uppenbarelsen och höll henne fast, under det den andre i samma ögonblick sprang in bakom fönsterförhänget och kom ut med fru Corners kläder, strumpor och skor. Det blev häftig rörelse bland den trogna spiritistskaran, ljusen tändes åter och fru Corner, mr Crookes berömda medium, stod full av blygsel i linnet inför de församlade herrarna och damerna, under det att de båda herrarna räckte henne de ur nischen tagna kläderna."
Denna berättelse tyckes vara sann, då den godtagits även av åtskilliga spiritisttidningar.
Följande berättelse - sedd i ljuset av de senaste decenniernas forskningsresultat - är av starkt intresse.
Greve d'Alain, utgivare av Revue de la France moderne, beskriver på följande sätt en seans, som ägde rum i Paris år 1900 med den bekanta mrs Corner, mera känd under sitt flicknamn Florence Cook, som medium. Det var alltså Crookes berömda medium! Till en början bör det kanske påpekas, att greve d'Alain är varken spiritist eller ockultist utan en fri och oberoende forskare.
Seansen ägde rum den 10 juli i en elegant våning i Champs Elysées. Omkring ett dussin personer voro närvarande, och mrs Corner, som var mycket enkelt klädd, tog plats i en stol bakom en gardin och blev med starka band och flera sigill säkert fastbunden vid sin stol. Rummet var upplyst av en lykta med röda glas och så ljust, att deltagarna kunde tydligt uppfatta allt som tilldrog sig. Greven tog plats i cirkeln så nära gardinen, att, då mediet föll i trance, kunde han höra hennes jämna andedrag. Efter 10 á 12 minuters väntan såg han gardinerna automatiskt dragas åt sidan och en sorts vit ånga, lik en sky, bildas i öppningen mellan dem, omkring tre fot framför den stol på vilken mediet fortfarande satt fastbunden. Därefter slötos gardinerna åter. "Mrs Corner var djupt insomnad", fortsätter greven, "och jag hörde hennes regelbundna andedrag på alldeles samma avstånd som förut. Den vita ångan tätnade emellertid och formade sig till en mänsklig gestalt. Dess huvud var betäckt av en gråvit turban, och en lång vit slöja föll från axlarna ned på golvet. Händerna höllos utsträckta och förde undan slöjan från ansiktet. Jag kunde tydligt urskilja dragen, vilka inte hade den ringaste likhet med mrs Corners. Uppenbarelsen var mer än sex fot lång, ständigt tysta, och allas ögon voro riktade mot den spöklika varelsen. Det enda ljud, som förnams, var mediets regelbundna andhämtning. Efter ett par minuter fråndrogos gardinerna automatiskt, fantomet försvann genom öppningen och gardinerna slöto sig åter. - Tio minuter senare upprepades samma fenomen och varade lika länge som förra gången.
