I väntan på Jesus

Ekoteologen Lars Larsens blogg

Musfamiljen (dikt)

Publicerad 2023-08-25 12:51:00 i Den mystiska döden, Dikter, sånger och musik, Fattigdom och hemlöshet, Förföljelser, Icke-mänskliga djur, Kenosis (utblottelse), Naturmystik, Naturromantik, Nära-döden upplevelser, Schizofreni, Ödmjukhet och högmod,

I kloaksystemet på ett hus
lever det en familj.
 
En märklig familj, i sanning.
 
En familj som ingen räknar
som en familj,
ty så låg status har individerna här -
de anses inte värda att leva överhuvudtaget. 
 
De lever i fara för sitt liv, varje dag.
De lever bland avfall och kloak, bland råttgift och musfällor.  
Ty deras status är på botten,
lite som de värsta kriminella och schizofrena 
i vår civilisation. 
 
En musfamilj.
 
Men mitt i smutsen och stanken och fällornas faror,
strålar paradisets trygghet, renhet och ljuvhet
ur musfamiljen.
 
Som om Gud själv beskyddade dem
och ömmade för dem,
med en obeskrivlig ömhet och värme. 
 
Ja, kanske gör Hen det.
Kanske Gud bor t.o.m. i råttor och möss. 
 
En man som var nära döden
gick ut ur kroppen
och såg vad som föregick 
i kloaksystemet på sitt eget hus,
såg obeskrivligt väna musungar suga 
på musmammans obeskrivliga spenar,
såg musfamiljen, som han hade 
försökt utrota i alla år,
sova i sitt bo i kloaksystemet,
ett bo som de gjort utav strå, gräs, mossa och diverse bråte
insamlade från trädgården omkring 
under många år,
såg dem alla sova tätt invid varann,
som en kull med nyfödda musungar,
såg dem sova i paradisisk ro,
drömmande om Elyseum, (ja, han fick veta vad mössen drömde om,
i drömmen bad de för sina förföljare, för mannen och hans familj)
värmande sig på varann,
där, i kloaksystemets kyla,
ute var det minus tjugo grader minst. 
 
Då, sade mannen,
förstod jag,
att paradiset på jorden 
levde just detta liv,
detta märkliga, föraktade liv i smutsen och farorna,
och att det var där
Guds starkaste strålglans på jorden var att finna,
där, i förnedring, korsfäst av världen,
i smuts, avfall och faror likt musfamiljen i detta hus. 
 
Och han grät över mössen 
och över sin egen ondska,
över hur han förföljt denna musfamilj
i åtta långa år. 
 
 
(av Lasse Lushjärnan, 25.8.2023)
 

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Född 1984 i Finland. Norrman, bor i Stockholm, Sverige. Poet, ekoteolog och ekofilosof (dock inte en akademisk någondera, fastän han studerade teologi i nästan tre år vid Åbo Akademis universitet), kallas också allmänt "Munken" (han är munk i en självgrundad klosterorden, "Den Heliga Naturens Orden"), han kallar sig själv "Skogsmannen Snigelson" och "Lasse Lushjärnan" på grund av vissa starka band till naturen och djuren, grundade bland annat genom många år av hemlöshet boende i tält, kåta, grotta och flera hyddor i Flatens naturreservat, Nackareservatet och "Kaknästornsskogen" utanför Stockholm. Han debuterade som poet 2007 med "Över floden mig", utgiven av honom själv, han har även gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst", på Titel förlag 2010. Han har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med sin före detta flickvän Titti Spaltro. Lars yrken är två, städare och målare (byggnader). Just nu bor han på Attendo Herrgårdsvägen, ett psykiatrisk gruppboende för mentalsjuka i Danderyd, Stockholm. Hans adress är: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. Man kan nå honom i kommentarsfältet på denna blogg. Hans texter på denna blogg är utan copyright, tillhörande "Public Domain" Han är författare till texterna, om ingen nämns.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela