I väntan på Jesus

Av den älsklige schweitziske teologen Frédéric Godet (1812-1900), i hans studie över Uppenbarelseboken i "Bibliska studier" (avsnittet börjar här), lärde jag mig i min tidiga ungdom att tolka Uppenbarelseboken arketypiskt. Ja, läsa hela Bibeln poetiskt. Detta var helt avgörande för min utveckling som teolog. 

 

Det är särskilt viktigt att kunna tolka profetior poetiskt-arketypiskt. Då undgår man fällan att måsta tro bokstavstroget på att alla Uppenbarelsebokens konstiga profetior måste gå bokstavligen i uppfyllelse, en omöjlig uppgift för vem som helst som vill vara bibeltrogen. 

 

När man tolkar arketypiskt, kan man finna många tolkningsbottnar. Och den längst nere på botten handlar om ens eget liv. Att det i Bibeln finns massvis av nycklar till att förstå sitt eget liv, på nästan varje sida. Det är otroligt vad man kan hitta när man läser Bibeln så. Boken verkar helt magisk. Det är mystikens främsta läsart. Mystikern Hjalmar Ekström (1885-1962) menade att mystiken gick att hitta på varje blad av Bibeln. Han läste Höga Visan mystiskt-arketypiskt, finnande nycklar där till att förstå sitt eget liv. 

 

Uppenbarelseboken är min käraste bok i Bibeln, ja i hela världslitteraturen. Där finner jag mest av allt mitt liv, nycklar till att förstå mitt liv. Där finner jag världslitteraturens fränaste civilisationskritik (jag är ju framför allt en civilisationskritiker). Där finner jag inte bara mig själv, där finner jag miljörörelsen, industrialismen, Greta Thunberg, Donald Trump, Covid-plandemin, Stockholm och vår tids teknologipåvar.

 

Låt mig berätta en underlig anekdot om detta fenomen från mitt eget liv. Jag läste om kung Nebukadnessars historia i Daniels bok fjärde kapitlet, närmare sagt Dan. 4: 23-37, om Nebukadnessars omvandling till djurisk varelse, vildman, hans förnedring i skogen, och sedan hans upphöjelse igen, i en bibelstudiegrupp i Adventistkyrkan i februari 2020. Jag tyckte att det handlade om mig, sa det högt ut, att texten handlade om min förnedring som djurisk vildman i skogen från 2006 och framåt, och min kommande slutliga upphöjelse i himlen till sist, då jag återfår min barndoms värdighet (jag trodde förstås inte att detta var den enda giltiga tolkningen, men det uppfattades så). Då blev jag tillsagd, med elak vresighet av vissa runt bordet, att börja ta mina psykmediciner igen, som jag slutat ta på den tiden, för en tid sedan, och jag svarade med sårad, förtvivlad röst att psykmedicinerna redan skadat allt som gick att skada i mig, att de kunde inte dräpa min själ så mycket mer än så. Det var nog sant allt.

 

Så långt från mystikens läsande av Bibeln är Adventistkyrkan i Stockholm, att de inte ens förstår sånt. Att läsa sitt eget liv in i bibeltexterna på mystikens poetiska vis. Och detta gäller alla fundamentalistiska och karismatiska kyrkor i världen (adventisterna är fundamentalister), där mystiken lever ett underjordiskt, förföljt liv.

Det är särskilt i två kapitel i Uppenbarelseboken där jag särskilt mycket finner mig själv, och nycklar till att förstå mig själv. Kapitlet 11 kan bl.a. tolkas som handlande bl.a. om min gärning som profet, där finner jag de arketypiska ändetidsprofeterna, som jag känner mig igen i (det är särskilt mina profetior och förbannelser i många kyrkor 2008 och psykiatrins korsfästelse av mig ett kvart år efter, som jag känner igen i det kapitlet, också min drygt tre och ett halvt år som ateist, då jag låg som själsligen död på Sodoms gator, korsfäst av psykmediciner). 

 

I kapitlet 12 av Uppenbarelseboken känner jag igen mig själv och miljörörelsen i solkvinnan, Greta i det lilla gossebarnet som miljörörelsen födde, mina flera exiler i Europa, ja i skog och ödemark, i vers 6: "Och kvinnan flydde ut i öknen, där hon har en plats sig beredd av Gud, och där hon skulle få sitt uppehälle under ett tusen två hundra sextio dagar." (jag var drygt 40 dagar i skogen våren 2020, då plandemins ohyggliga drake ville uppsluka oss, och underligt nog är drygt 40 dagar nästan precis 1260 dagar om vi med en dag tänker en månad, för jag lärde mig så mycket under dessa 40+ dagar, att det var som om det hade gått tre och ett halvt år [som 1260 dagar är], ja som om varje dag var en månad. Jag läste i Livets Bok utan uppehåll i drygt fyrtio dagar).

 

Kvinnan i ödemarken är en profetisk arketyp för ändetidsvildarnas och ändetidsprofeternas smärtsamma exiler, när de går under jorden. Sånt kommer att öka när Odjurets märke tar fart. 

 

Sedan Upp. 12:1: "Och ett stort tecken visade sig i himmelen: där syntes en kvinna, som hade solen till sin klädnad och månen under sina fötter, och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.".

 

I denna vers känner jag och många bibliska profetiuttydare den otroliga konstellation (det kan inte vara en slump) som kunde ses på natthimlen 23.9.2017, som bara förekommit en gång i människans hela historia, just 2017. Många skrev om det på nätet (t.ex. här), och det kan i korthet sammanfattas i denna lilla Youtube video: "Revelation 12:1-2 Sign occurred on September 23, 2017!!! a month after the great American eclipse!" (19.12.2020). På grund av detta tecken tror många att "uppryckandet" skall komma på hösten 2024 (se t.ex. denna sida), sju år efter "solkvinnetecknet" som jag kallar det. Jag kommer att hålla lite utkik på det datumet. 

Är det inte ett underligt sammanträffande i mitt liv att mina huvudsakliga profetiska aktioner skedde före 2017 (2008), och att mina förtvivlade exiler ner i Europa och in i skogen, förföljd av polis och psykiatri, skedde efter det, inte långt efter (min flykt/exil till Polen skedde ett år efter, och min exil i skogen två år efter). 

 

Och är det inte underligt att drygt ett halvt år efter "solkvinnetecknet", födde jag ett andligt barn i mitt inre, en liten messiasgosse, en "minimessias", mitt sanna andliga jag, 10.5.2018, då jag, p.g.a. att jag slutade med mina psykmediciner nästan helt, återfick min tro på Gud och livet efter döden efter drygt tre och ett halvt år som ateist! Snacka om att jag finner min historia beskriven också i det lilla gossebarnet om solkvinnan födde, i Upp.12, vers 5! Så det var inte bara Greta jag fann i messiasgossen! Den kan betyda mycket den!

 

Och hur var det med Greta? Draken ville sluka barnet Greta, med ära och berömmelse, tjäna pengar på henne, styra henne i en viss riktning, använda henne för sina egna syften, men hon stod fast under sin tid på barrikaderna, och återgick sedan till en undanskymd tillvaro. Hon blev "uppryckt till himlen" tillbaks, bort från drakens anlete. 

 

Och vad hände när Greta försvann från världsscenen? Jo, plandemin kom, i början av 2020, det var som om Satan kastades ner på jorden från himlen, för att härja här, för hans tid är kort. Sällan har världen skådat sådan ondska som världsledarna visade under plandemin och de därpå följande vaccinationerna. Detta kan läsas in i Upp. 12: 7-12: "Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem, men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer någon plats för dem. Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom. Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: »Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden. Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort."

 

Så kan man fortsätta, genom hela Bibeln. Otaliga kristna är det som funnit sånt jag finner. En så universell bok är Bibeln, så universella arketyper har den. Och detta är inga slumpartade sammanträffanden, det är styrt från högre håll, lite som det där otroliga, finurliga gömstället under en gigantisk sten som jag fann en gång alldeles nära där jag var, just när polisen skulle haffa mig, i en liten skog, och som jag gömde mig i, och polisen kunde inte göra något åt det, jag var räddad från psykiatrin den gången (det var våren 2010). Vad tror du jag trodde om den bautastenen? Jo, att den var förberedd för mig där, sedan urminnes tider, innan civilisationen uppstod i Sverige, som en del av Guds plan. Jag fick vara i frihet lite, lite till, ovärderliga dagar.  

 

Bibeln blir en otroligt rik bok när vi läser den allegoriskt-mystiskt-arketypiskt. Och inga andra böcker i världslitteraturen kan läsas så, på det sättet, med så rikt utbyte. Det är en ravin av avstånd till världens näst mest inspirerade bok.