I väntan på Jesus

Ekoteologen Lars Larsens blogg

De kanske mest befriande ord jag hört i mitt liv: vad en ängel sa till Dannion Brinkley.

Publicerad 2023-06-26 15:11:00 i Aforismer, Andevärlden, Dannion Brinkley, Döden, Helvetet, Hopp och glädje, Livet efter döden, Människans preexistens, Nära-döden upplevelser, Paranormala fenomen, Självbiografiska notiser, Självmord och eutanasi, Tröst, Universalismen, eller läran om allas slutliga frälsning, Visioner, Änglar och andar,

detta blogginlägg sade jag att psykiatrikern Bruce Greysons ord om döden och nära döden-upplevelsen var något av det viktigaste jag hört i mitt liv. Nu skall jag återge några ord som varit kanske de mest befriande ord jag hört i mitt liv. Även det kommer från en nära döden-upplevelse. Det är amerikanen Dannion Brinkley som citerar vad en ängel sade till honom i hans nära döden-upplevelse:
 
" "Er roll i jordens existens är verkligen en hjältes", sa en av varelserna till mig och syftade på hela mänskligheten. "Ni som går ner till jorden är hjältar och hjältinnor, för ni gör någonting som inga andra andliga varelser har modet att göra. Ni har gått ner på jorden för att skapa tillsammans med Gud."
 
(från s. 32 i boken "Inte rädd för att dö" av Dannion Brinkley i samarbete med Paul Perry, svensk utgåva 1997. Det engelska originalet från 1995, "At peace in the light" kan ses på Amazon, här)
 
Känns inte detta som äkta änglaord? Det känns för ljuvligt för att komma från en människas fantasi, och det dessutom från en krypskytt i Vietnamkriget. Dessa ord kullkastar i ett slag alla mindervärdeskänslor och all helvetesrädsla, och kastar ett befriande ljus över människolivet. De känns som fundament som man skulle kunna bygga hela sitt liv och tänkande på. Jag har själv uttryckt liknande tankar på mina bloggar, att det var mycket modigt av oss att våga oss ner hit till "helvetet", dvs. jordelivet, och att detta mod är en sådan bonus att ingenting vi gör kan utplåna den buffert av godhet som denna bonus utgör (något sådant sa en ängel till mig i en vision under ett självmordsförsök hösten 2008, jag har diktat om det här. Det är väl därför jag kan känna igen det änglalika i Dannions änglaord).
 
 

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Född 1984 i Finland. Norrman, bor i Stockholm, Sverige. Poet, ekoteolog och ekofilosof (dock inte en akademisk någondera, fastän han studerade teologi i nästan tre år vid Åbo Akademis universitet), kallas också allmänt "Munken" (han är munk i en självgrundad klosterorden, "Den Heliga Naturens Orden"), han kallar sig själv "Skogsmannen Snigelson" och "Lasse Lushjärnan" på grund av vissa starka band till naturen och djuren, grundade bland annat genom många år av hemlöshet boende i tält, kåta, grotta och flera hyddor i Flatens naturreservat, Nackareservatet och "Kaknästornsskogen" utanför Stockholm. Han debuterade som poet 2007 med "Över floden mig", utgiven av honom själv, han har även gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst", på Titel förlag 2010. Han har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med sin före detta flickvän Titti Spaltro. Lars yrken är två, städare och målare (byggnader). Just nu bor han på Attendo Herrgårdsvägen, ett psykiatrisk gruppboende för mentalsjuka i Danderyd, Stockholm. Hans adress är: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. Man kan nå honom i kommentarsfältet på denna blogg. Hans texter på denna blogg är utan copyright, tillhörande "Public Domain" Han är författare till texterna, om ingen nämns.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela