I väntan på Jesus

 

 

I augusti 2011, tre år efter "Finanskrisen 2007-2008", publicerade den berömde Peak Oil-folkbildaren Richard Heinberg sin bok "The End of Growth. Adapting to our new economic reality" (läs några recensioner av boken här).

 

I den påstod Heinberg att vi i själva verket har nått slutet av global ekonomisk tillväxt, och det började när vi nådde "Peak Conventional Oil" (den konventionella oljetoppen, toppen av konventionell oljeproduktion) 2005, och med den, "Den Stora finanskrisen" 2007-2008. 

 

I artikeln "The End of Growth: Ten Years After" på Resilience.org, 6.12.2021, uppdaterar Heinberg sin bok och bedömer om bokens förutsägelser har varit korrekta. Han kom i den artikeln fram till att den globala tillväxten inte tagit slut, och antyder att han inte riktigt vet om den är slut än, det kan man bara veta i backspegeln. 

 

Den ekologiske ekonomen Tim Morgan menade samma sak som Heinbergs "The End of Growth"-bok i sin bok "Life After Growth: How the global economy really works - and why 200 years of growth are over" (2013, 180 sidor). Han menade att vid år 2013 var den globala tillväxten redan över. 

 

 

Morgan har särskilt utvecklat varför BNP:n (bruttonationalprodukten) fortsätter att växa, globalt, fast den verkliga, handfasta ekonomin som mäts i energi, varor och tjänster, har stagnerat och börjat avta. Det är för att det i själva verket finns två ekonomier i den globala ekonomin, där den ena, "den finansiella ekonomin", har skjutit i höjden, exponentiellt, medan den andra, "den verkliga ekonomin", har stannat upp. Gapet mellan de två ökar för varje dag som går. 

 

Men varför ökar gapet? Jo, det är därför att när man mäter BNP:n mäter man inte den verkliga ekonomin, den som ytterst baserar sig på energi, tillgången till energi, utan man mäter mängden transaktioner. Inte verklig materiell rikedom, utan hur mycket pengar som flödar i systemet. Därför kan man få BNP:n att öka genom att formligen pumpa in berg av pengar i systemet ("out of thin air" som amerikanarna säger humoristiskt), trots att den verkliga ekonomin har börjat avta för länge sedan. Så kan man lura sig och andra att tro att allt är väl, att den globala ekonomin fortsätter växa som förr, fast stupet lurar där framme. Detta är vad myndigheterna i Amerika har gjort, särskilt dess centralbank, The Federal Reserve. 

 

I sitt senaste blogginlägg, "#257: Of theory and practice. In search of explanations" från 5.6.2023, förklarar Morgan (som ofta upprepar sig) igen mycket grundligt och enkelt, varför tillväxten globalt är slut. Han har t.ex. med den här bilden:

 

 

 

På bild C verkar tillväxten stanna 2023 och vara på en platå tills 2027. Det är inte helt i enlighet med det Morgan sade i sin bok från 2013, då han menade att tillväxten stannade redan med Finanskrisen 2007-2008 eller några få år därefter (jag har inte läst boken). Kanske han bara är försiktig, och målar upp ett "best-case scenario"? 

 

Om du frågar mig, så håller jag i princip med Heinberg i hans "The End of Growth"-bok 2011 att den globala tillväxten stannade 2005 med "Peak Conventional Oil". Han hade inte fel, i stort sett, såsom han trodde, lurad av "The Everything Bubble" (profeter kan vara obarmhärtiga mot sig själv, och allt för självkritiska! Heinberg är en profet i mina ögon). Ja, om man verkligen ska gå till botten med allt så hände det då, i absoluta termer (faktiskt hade farten på den globala tillväxten [mest i väst] sakta avtagit ända sedan USA nådde sin konventionella oljetopp, i början av 70-talet, och Nixonregimen bröt sambandet mellan dollarn och guldet, så att finansbubblor kunde hålla chimären av fortsatt stark tillväxt vid liv). Men att om man vill hålla sig på den säkra sidan, och ta ett absolut senaste datum då tillväxten kan ha stannat upp, så var det nog när vi nådde "Peak All Liquids", dvs produktionstoppen av alla vätskor som räknas som olja, i november 2018 (se detta blogginlägg av Alice Friedemann). Det var också då jag tror var det senaste datum man kan sätta på då vi nådde "Peak Everything", och början på "A shortage of everything". Jag har svårt att se varför Tim Morgan i bilden C ovan väljer 2023 som toppen av tillväxten, globalt, genom tiderna. Då har han, kan man tycka, redan låtit sig lite grann förblinda av all "monetary gimmickry" (monetärt lurendrejeri/uppfinningsrikedom) från centralbanker och regeringar. Trots allt, om "energy is the economy" (Chris Martensons kända fras), så är det så att när energin peakar, så peakar också ekonomin, eller den verkliga ekonomin, den som har med verklig välfärd att göra, inte bara de rikas onödiga lyx och överflöd och digitala siffror på ens bankkonto, som säkert kan växa närmast i evighet utan att den verkliga ekonomin gör det. Och jag har valt oljetoppen, och uteslutit koltoppen och gastoppen i detta blogginlägg, därför att oljan är överlägset viktigast i sammanhanget, och när den peakar, peakar alla andra energisorter också snart, även förnyelsebar energi, ja all mineralutvinning, som allt går på olja, och en självförstärkande, nedåtgående spiral uppstår, där allt förstärker varann att avta. 

 

* * * 

 

För djupare studier, här är några andra böcker och artiklar och videon som också på något sätt indikerar att den globala tillväxten är över idag:

 

 

"The End of Growth", by Chris Martenson, 22 juni 2018, på Peak Prosperity-bloggen. 

 

"The End Of Growth Is Here. Thank God and not a moment too soon", postad på www.medium.com 19.5.2022 av Alex Ates Haywood

 

 

 

"Robert Gordon: The death of innovation, the end of growth" (Youtube, 23.4.2013)

 

"The End of Growth" (Youtube, 27.6.2022)

 

"Is this the end of economic growth?" (Nate Hagens på Youtube, 17.1.2023)

 

"Global Economic Growth Is Collapsing (Here's Why) || Peter Zeihan" (youtube, 1.5.2023)

 

 

 

"The End of Growth", bok av Jeff Rubin (2012)