I väntan på Jesus

Kanske Jesu uppståndelse är det bästa beviset genom tiderna för det övernaturliga, det bevis som haft störst följdverkningar, varit kraftigast och haft flest vittnen. Jag har samlat 41 bevispunkter för Jesu uppståndelse i en bok på Internet Archive här. 

 

Men det finns ett annat bevis från den icke-kristna religionshistorien som kanske eventuellt skulle kunna tävla med Jesu uppståndelse i kraft, kanske mer för vår tids ateister och sekularister, än för folk innan sekularismen tog över. Detta bevis är inte alls lika omskrivet. Och det vinner nog inte över Jesu uppståndelse i kraft, utan kan bara tävla med det.  

 

Detta bevis är från de spiritualistiska andematerialisationernas dunkla värld (där andar materialiseras på "seanser", dvs. spiritualistiska husmöten). Och det är den kändaste andematerialisationen genom tiderna, den som kom genom mediet Florence Cook (1856-1904); anden Katie King. Denna andematerialisation testades vetenskapligt, mycket noggrant och skrupulöst, i hela tre år, av den tidens kanske mest kända engelska vetenskapsman, kemisten och fysikern William Crookes (1832-1919), president för The Royal Society från och med 1913. Jag har samlat och redigerat en bok om dessa seanser som kan läsas på Internet Archive, här: "On the mystery of Katie King. Collected research literature for detectives" (2022). 

 

Det är för oss svårt att förstå kraften i detta bevis för det övernaturliga från 1800-talet, då namnet William Crookes inte klingar med samma kraft i våra öron som i engelsmännens öron på 1800-talet. När William Crookes undersökte Florence Cook, var han på höjden av sin karriär, och hade redan tio år innan, 1863, blivit invald i The Royal Society, den engelska vetenskapsakademin. Vid tiden för början av testerna av Florence Cook var han strax under fyrtio (nästan 39 år gammal), då intelligensen och skarpsinnet är på sin höjd, ännu ej skadad av ålder. 

 

Vad skulle vara motsvarigheten till William Crookes' experiment med Florence Cook i vår tid? Kanske att Stephen Hawking (1942-2018), kanske en av vår tids mest kända vetenskapmän och fysiker, hade i sina yngre år experimenterat i tre långa år med David Thompson, vår tids mest kända materialisationsmedium, och funnit att hans materialisationer var äkta, och sedan kommit till tro på andevärlden, blivit troende, och medlem i Teosofiska samfundet, såsom William Crookes blev. 

 

Hade detta skett, hade det blivit ett ramaskri i den lärda världen. 

 

Det blev ock ett ramaskri kring William Crookes' tro på anden Katie King. En häftig debatt bröt ut, kanske en av historiens mest ursinniga debatter. Och en av dess viktigaste ock. Lite som debatten om Jesu uppståndelse. Crookes fick ett oerhört förakt över sig från den lärda världen, och det var många som förlöjligade sig över honom och försökte "avslöja" Florence Cook och Katie King. Men Crookes stod fast vid sina åsikter, helt till sin död, det finns dokumenterat, se t.ex. denna Theosophy Wiki-artikel. (1) Vad han hade sett, hade han sett. Det fick inte hjälpa att detta stödde en så flummig religion som spiritualismen. 

 

Har något liknande skett i vår tid? Nej. Men dramat kring Crookes påminner lite om när filosofen Anthony Flew (1923-2010) omvände sig från ateism till deistisk gudstro på sina äldre dar, 2004, när han var 81 år gammal (se denna artikel). Detta var något mycket märkligt och oväntat. 

 

Och sedan finns det faktiskt en världsberömd fysiker i vår tid som tror på spiritualismen och Katie Kings materialisation. Peter Wadhams (f. 1948) heter mannen. Mycket känd särskilt i miljövännernas kretsar, och bland dem de som följer med den Arktiska isens snabba smältning. Wadhams bekänner sig till tro på spiritualismens fenomen och Katie King i denna artikel. Wadhams är inte lika känd som Stephen Hawking eller William Crookes, men hans namn ger betydlig tyngd åt tron på det paranormala, och bekräftar att man inte behöver förneka det övernaturliga och spiritualismen bara för att man är en känd vetenskapman idag.  

 

Men inför sådana bevis som anden Katie Kings materialisation står man på helig mark. Jag kan inte nog betona hur viktigt det är att ta reda på sanningen om sådana fenomen, som en fördomsfri detektiv. Man behöver inte alls tro på spiritualismens läror fördenskull. Det är som om i mötet med fenomen som Katie King ens tro blir på riktigt, inte bara något i lösa luften, tro på urgamla myter, sagor och legender. Och inte minst börjar Jesu uppståndelse då kännas som på riktigt. Ty andematerialisationer hör liksom hemma i samma andliga kategori som Jesu uppståndelse. Är den ena sann, gör det den andra mycket mera sannolik. Det är därför jag har lagt ner så mycket tid på att noggrannt, skrupulöst och fördomsfritt forska om Katie King på internet (det finns väldigt mycket material där om henne), och sammanställt en bok om det. I prövningens och deppighetens stund, hjälper det att minnas Katie King, så blir tron på Jesus och hans uppståndelse starkare. Det är som de där änglarna jag mötte i en extatisk syn sommaren 2012 (se s. 52 i denna bok), som sade att jag skulle bevara tron på det jag sett, så jag bevarades från tvivel, enbart genom att minnas det jag hade sett. Minnet skulle vara nog för att kunna tro. En nära-döden upplevare fick samma anvisning av änglar i himlen under sin vistelse i himlen, att hennes livsuppgift var att minnas att det fanns, det som hon upplevt i himlen, att Kärleken fanns. 

 

Jag ska bevara minnet av Katie King som en helig klenod i mitt hjärta. Jag har två bilder av henne på väggen hemma ock. 

 

Rädslan för att befatta sig med spiritualism, paranormala fenomen och parapsykologi bland kristna fundamentalister (där är detta mycket vanligt) har ett högt pris; man gör inte sin tro förankrad i verkligheten, i historien, så den håller i nödens stund. Man är inte intresserad av Guds handlande i den icke-kristna historien, hur Hen visar sig för alla folk så de kan ta på och känna Hens verklighet. Nej, för dem är ofta allt sådant demoniskt, allt dras över samma kam, istället för att man gör det som Paulus uppmanar de kristna till; att pröva andarna, att pröva allt och behålla det goda. Man behöver inte studera litteraturen om Katie King länge för att förstå att hon inte är en demon. Ointresset för icke-kristna religioner gör en trångsynt och icke-lärvillig. 

 

 

 

(1) Från artikeln: "His (Crookes) report on this research in 1874, concluded that these phenomena could not be explained as conjuring, and that further research would be useful. Most scientists were convinced that spiritualism was fraudulent, and Crookes' final report so outraged the scientific establishment "that there was talk of depriving him of his Fellowship of the Royal Society." Crookes then became much more cautious and didn't discuss his views publicly until 1898, when he felt his position was secure. From that time until his death in 1919, letters and interviews show that Crookes was a believer in spiritualism."

 

I denna artikel är det ytterligare bekräftat:  "He (Crookes) did remain an active supporter of spiritualism until his death in 1919. His belief in spiritualism did not seem to affect his positive view of Christianity, as he and Ellen were regular churchgoers throughout their lives."

 

I denna artikel är det också ytterligare bekräftat: "Sir William Crookes stoutly maintained that Florence Cook had produced genuine spirit phenomena under the strictest of controls imposed upon her. When he learned of her death, he expressed his deepest sympathy for her family in a letter dated April 24, 1904, and declared that for many people their belief in an afterlife was strengthened because of the mediumship of Florence Cook."

 

I detta blogginlägg av mig har jag skrivit följande, utan att hitta källorna för påståendet, men jag har läst det någonstans: "William Crookes fick faktiskt lov att undersöka rummet, så att ingen kunde gömma sig i något draperi eller under soffan eller sängen, och att anta att han inte gjorde sådana ting, är så absurt att Crookes inte har funnit det mödan värt att försvara sig mot sådana anklagelser (9), under en hel livstid efter Cooks seanser, trots att han höll fast vid sin tro på Katie Kings äkthet ända till sin död 1919, nästan femtio år senare."

 

Låt mig citera från ännu en artikel, denna gång en akademisk sådan, som bör avgöra detta fall en gång för alla, det är ur artikeln "Psychical Investigation as Experimental Physics. Chapter 4", postad 27.9.2017, utgiven av Cambridge University Press: