"Öga för öga och tand för tand". Om Gamla Testamentets hämndmoral som få följer. Inte ens det lyckas man med.
"Öga för öga och tand för tand" (2. Mos. 21:24), står det i en lagtext i Gamla Testamentet, och det betydde att om du slår ut en tand i min käke, har jag rätten att slå ut en tand i din. Och det samma gäller ögat, om du ger mig ett rött öga, har jag rätt att ge dig ett rött öga jag också.
Det var Gamla Testamentets moraliska ideal i ett nötskal. Jesu lära om att älska sin fiende och göra gott mot sin fiende och be för sin fiende (1), är i en helt egen division, lika högt över Gamla Testamentets moraliska ideal som paradiset är över helvetet och Gud över Satan.
Men tänk om krigande länder och soldater ändå kunde ens nå upp till Gamla Förbundets ideal! Detta ideal som var en skugga av det Nya Förbundet, och kallades av Paulus för "dödens ämbete" (2. Kor. 3:7) och "fördömelsens ämbete" (2. Kor. 3:9), ja bokstavens förbund till skillnad från Andens förbund (2. Kor. 3:6).
Nu när vi ser Gamla Testamentets hämndmoral brytas mot igen i ett krig på det mest överdrivna sätt, jag tänker på Gazakriget, ja då kan man känna som Paulus i 2. Korinthierbrevet, när han sade att:
"Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande, huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava! Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet. Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet. Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet." (2. Kor. 3:7-11)
Hör vad Paulus säger. Gamla Förbundet hade sin härlighet. Det kan man icke förneka. Så ock med Gamla Testamentets hämndmoral, lika för lika. Tänk om Israel hade följt sin Torah i Gazakriget. Då hade de inte slaktat tusentals Palestinier. Då hade de kanske till en början slaktat bara så många som Palestinierna hade slaktat av Israeler (en slakt som var nog så förfärlig och som jag fördömer), och försökt befria de som tagits som gisslan genom fredliga medel, kanske med stora lösensummor i diplomatiska förhandlingar. Men nu ser man bara grotesk hämnd. Grotesk är rätta ordet. Den där överdrivna hämnden som alltid den starke i samhället tycker sig ha rätt att ta ut mot den svage, tänk bara hur lite man behöver sparka uppåt i hierarkierna för att få gigantiska straff, helt utan rimliga proportioner. Just så gör Israel just nu. De har plötsligt glömt sin Torah, glömt Moselagen, hämdgirigheten bara släpps lös i allt sitt groteskeri, och gör att våldet eskalerar. Som om de aldrig någonsin haft någon religion eller någon moralkodex överhuvudtaget. Så är det nästan alltid med de starke i samhället, när de förorättas av de svaga. Plötsligt har de glömt all moral, att det finns något sånt som moral överhuvudtaget. De bara frossar i hämnd och hämndgirighet, som ibland känns omättlig. Detta gäller också i små förhållanden, i vardagslivets relationer. Jag har sett precis samma sak där, och jag var alldeles nyligen med om en sådan händelse, en fruktansvärd hämndaktion mot en av mina nära vänner, bortom alla rimliga proportioner. Det var en svag och hjälplös som hade sparkat uppåt i hierarkierna. Löst. Det var nog. Jag ska inte säga vem det är, men kanske ni kan gissa. Ett fruktansvärt drama utspelade sig i Svedmyra, som jag fick bevittna. Plötsligt avslöjar sig samhällets hierarkier, vem som är de starke och vem som är de svage. Dessa hierarkier avslöjar sig ofta i vem som får ta största smällen i ett bråk. Vem som blir offer för oproportionerlig hämnd. Vem som blir polisanmäld. Vem som förs till St. Görans psykakut med polisvåld.
Tänk om vi ens i våra personliga relationer kunde åtminstone följa Gamla Testamentets hämndmoral. Tyvärr sker det nästan aldrig ens där. Och denna moral är Gamla Testamentets lynnige, svartsjuke krigsguds moral, han som befallde Israel att mörda häxor, han som befallde Abraham att offra sin son, han som befallde Israels folk att förinta Kanaans (Palestinas) ursprungsbefolkningar, och inte nog med det, utan också deras kvinnor, barn och boskap. Tänk lite.
På grund av denna tendens att den starke alltid ska hämnas så starkt på den svage, helt utan proportioner, och uppfattar sig ha rätt till det (såsom Israel nu i Gaza) så uppmanar jag dig att stiga ner från alla positioner i samhället, och bli ett med samhällets botten, så att du hindras från att bli som Israel i Gaza i ditt privatliv. Gå med Kristus ner i förnedringen och utblottelsen, och lid med de lidande på botten av samhället. Det kan spara dig mycken omoral och vansinnig hämnd.
Jag är glad att jag bara har några få bloggläsare (3-5) om dagen på denna blogg, så att skadan inte blir så stor om jag skriver något styggt eller fel. Jag har medvetet vägrat göra traditionell författarkarriär. För jag vet att ansvaret växer när läseskaran växer, och jag menar att ingen, inte ens Jesu apostlar, är mogna för kändisskapet. Kändisskap och positioner i samhället är något perverst som går emot människans natur, som är skapad för det stilla och förnöjsamma livet på botten av allting, där harar och rävar lever sitt kontemplativa liv, lufsandes omkring, helst på natten. Ett märkligt liv i sanning. Det är det som är det sanna livet. Och det är ett liv där man bevaras i Kristus, eftersom det inte ens går att göra alltför mycket styggt i en sådan position. Jag menar, man har inte ens vapen. Ibland (som i mitt fall) inte ens mobil att ringa polisen (den där hemska hämndgärningen som så alltför lätt tillgrips av vem som helst. Vägra mobil p.g.a. den faran. Polisen är den oproportionerliga hämnden personifierad).
(1) Luk. 6: 27-36: "Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner, gören gott mot dem som hata eder, välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder. Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andra åt honom; och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägra honom icke heller livklädnaden. Giv åt var och en som beder dig; och om någon tager ifrån dig vad som är ditt, så kräv det icke igen. Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem. Om I älsken dem som älska eder, vad tack kunnen I få därför? Också syndare älska ju dem av vilka de bliva älskade. Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen I få därför? Också syndare göra ju detsamma. Och om I lånen åt dem av vilka I kunnen hoppas att själva få något, vad tack kunnen I få därför? Också syndare låna ju åt syndare för att få lika igen. Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda. Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig."
