I väntan på Jesus

Ekoteologen Lars Larsens blogg

Zen-historia om en nära-döden upplevelse. + Några aforismer + några dikter.

Publicerad 2024-04-10 23:27:00 i Aforismer, Amorism och kärlek, Berömmelse och kändisskap, Dikter, sånger och musik, Döden, Friedrich Nietzsche, Gud, Guds försyn och omsorg, Himlen, Hopp och glädje, Hundar, Icke-mänskliga djur, Kritik av vetenskapen, Livet efter döden, Naturväsen, Nära-döden upplevelser, Paradiset, Paranormala fenomen, Psykiatri, Psykoser, Självmord och eutanasi, Synd och ondska, Tröst, Ursprungsbefolkningar, Zen-historier, Änglar och andar, Ödmjukhet och högmod,

(Detta blogginlägg får gärna läsas till ljudet av denna vackra Bossa Nova-lovsång: "I Could Sing Of Your Love Forever och den vackra "Vittras vaggsång")
 
 
Det var en adertonårig tjej, Alva, som var självmordsbenägen. Hon hade fruktansvärd ångest och depression, och var besviken på Gud och livet, och anklagade Gud och livet för sin situation. Gud var inte rättvis, tyckte hon, för att Hen lät henne lida detta. Hon kände det som om det inte fanns någon utväg ur hennes situation, och till slut gav hon upp och tog hon överdos av sömnmedicin och hade en nära-döden upplevelse. I denna upplevelse kom hon till en oerhört ljuvlig och sagolik äng full av maskrosor, blåklockor och vitsippor. Getter gick där i djupaste ro och betade, fritt, utan stängsel. En skara ljusvarelser, de liknade eteriska alver eller älvor, sagovarelser i alla fall, med en otrolig villkorslös kärlek strålande ut ur sig, kom emot henne. När de var framme vid henne, sade den av dem som kom först, följande ord:
 
"Käraste du. Var inte rädd. Var inte bekymrad. Ha ingen ångest. Vi är din familj och beskyddare. Det är vi här som har den sanna kontrollen över vad som sker."
 
Dessa ord var som en magisk trollformel, som ändrade allt för Alva. Hennes andliga ögon öppnades i samma stund, och hon fick se verkligheten som den är, bakom Förhänget. Detta var nog, och ögonblickligen återvände hennes livsvilja, och hon fick en oerhörd längtan efter att ta itu med sitt liv igen, och återvända till sin kropp och göra ett nytt, tappert försök att leva. Och hennes längtan beviljades genast, det hördes ett "schvoooosch", och hon var tillbaka i sin kropp, och öppnade ögonen. Då låg hon på intensiven, och hade nyss blivit magpumpad. 
 
Hon återhämtade sig, och blev som en ny människa, full av livslust och vilja att göra gott, och allt ordnade sig för henne, och hon fick vittna för hela världen att det finns en högre värld som har den sanna kontrollen. Hennes besök i himlen kändes bara som några få minuter, men de var de viktigaste minuterna i hela hennes liv, och nu delade hon sitt liv i två perioder; den före nära-döden upplevelsen och den efter den. 
 
 
* * * 

Man skall dö bort från all andlighet som är beroende av något yttre. (25.3.2024)
 
* * * 
 
Böcker. - Vad är det för värde med en bok som inte ens kan lyfta oss högt över alla böcker? (Friedrich Nietzsche i "Den glada vetenskapen")
 
* * * 
 
Bara om himlen påminner om Fylke i Sagan om Ringen, och skogarna i denna film, är det nåt värt att komma till himlen. (25.3.2024)
 
* * * 
 
Gud finns, men aldrig på det sätt vi tror. Ondskan finns, men aldrig på det sätt vi tror. (26.3.2024)
 
* * * 
 
En gång i himlen tröttnade Gud på att kallas Gud, Hen tröttnade på allt smicker och sliskig underdånighet, och började kalla sig "guy". 
 
* * * 
 
Endast verkligheten kommer att existera. (26.3.2024)
 
* * * 
 
Det är på det sätt som lögnen inte finns, som ondskan inte finns. (26.3.2024)
 
* * * 
 
Gud bär människan på hundarnas axlar. 
 
* * * 
 
Det säger mycket om musiken, att den bästa musik som har gjorts är vemodig. Som låten "Fyrsta" av Sigur Rós. 
 
* * * 
 
There are two apples of temptation: The first is foreva, and the second is foradam. (27.3.2026)
 
* * *
 
Kändisskapet är illusioner på illusioner. Egentligen är man aldrig känd i världen. Bara hos Gud är man känd. Ty ens verkliga jag är aldrig känt i världen, blott ens falska, världsliga jag. (6.4.2024)
 
* * * 
 
Lika lite som smuts finns i skogen, finns synd i skogen. (11.4.2024)
 
* * * 
 
Och denna guden solens grin
det är min vitamin.
 
(14.4.)
 
* * * 
 
Det känns som om det är viktigare för psykiatrikerna att man tar deras gifter än att man lever. Allt hänger ihop, så på samma sätt är det viktigare för många att civilisationen överlever än att naturen lever. Att deras livsstil är viktigare än att naturen, dvs. själva Verkligheten, lever. 
 
(17.4.)
 
* * *
 
Ju mer porr det är i ett samhälle, desto mer skam kring sexet är det i detta samhälle. Svenskarna har mycket mer skam kring dessa frågor än t.ex. muslimer. 
 
(17.4.)
 
* * *
 
Vad hjälper det att man har mycket olja, så att man kan skryta om det, om denna olja är mycket dyr att producera, och blir bara dyrare och dyrare?
 
(19.4.)
 
* * * 
 
Bland stenar och bråte,
bland maskar och kryp,
i jordens, i jordens djup.
Där lever vår Herre
så trevligt och fint,
i jordens, i jordens djup.
 
(20.4.)
 
* * * 
 
Fåglarna har sin luft,
fiskarna har sitt hav.
I Guds hjärta
bor Jakob Böhme.
 
(I en dröm till 21.4.)
 
* * * 
 
Om du är en Jesu Kristi lirare,
då är du inte längre någon grinare. 
 
(21.4.)
 
* * *
 
Om man bara går efter det som är "hot"
blir man bara till slut som en jävla chatbot.
 
(21.4.)
 
* * * 
 
Där prydlighet finns, där finns inte kärlek.
 
(21.4.)
 
* * * 
 
För världens klokhuvuden, de s.k. "vuxna" och "normala", handlar livet inte om att vara i Jesu Kristi anda, utan om att ha rätt om allt. Psykpatienter, särskilt de "schizofrena", utsätts ofta för denna mentala våld. Ty för dem är det inte viktigt att ha rätt om allting, utan för dem är det viktiga just att vara i Jesu Kristi anda. Men detta är alltså inte frågeställningen för de "normala", de som anklagar dem, de schizofrena, som ofta har en väldigt livlig fantasi, och fantiserar om allt möjligt, likt barnen. Till de "normala" skulle jag säga: Försök gå till en vild urfolksstam i Amazonas med er vidriga livsinställning, dessa urfolk som tar mycket lätt på det "vetenskapligt korrekta", ja för vilka detta inte alls är relevant, dessa urfolk som badar i lekfulla myter om allting, och där vissa stammar, som Piraha-stammen, inte kan räkna mer än till två
 
(8.5.2024)

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Född 1984 i Finland. Norrman, bor i Stockholm, Sverige. Poet, ekoteolog och ekofilosof (dock inte en akademisk någondera, fastän han studerade teologi i nästan tre år vid Åbo Akademis universitet), kallas också allmänt "Munken" (han är munk i en självgrundad klosterorden, "Den Heliga Naturens Orden"), han kallar sig själv "Skogsmannen Snigelson" och "Lasse Lushjärnan" på grund av vissa starka band till naturen och djuren, grundade bland annat genom många år av hemlöshet boende i tält, kåta, grotta och flera hyddor i Flatens naturreservat, Nackareservatet och "Kaknästornsskogen" utanför Stockholm. Han debuterade som poet 2007 med "Över floden mig", utgiven av honom själv, han har även gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst", på Titel förlag 2010. Han har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med sin före detta flickvän Titti Spaltro. Lars yrken är två, städare och målare (byggnader). Just nu bor han på Attendo Herrgårdsvägen, ett psykiatrisk gruppboende för mentalsjuka i Danderyd, Stockholm. Hans adress är: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. Man kan nå honom i kommentarsfältet på denna blogg. Hans texter på denna blogg är utan copyright, tillhörande "Public Domain" Han är författare till texterna, om ingen nämns.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela