I väntan på Jesus

Ekoteologen Lars Larsens blogg

En mycket ljuvlig CD av ryssen Viktor Klimenko med gammalmodig finsk pingstvänssång

Publicerad 2024-03-06 03:06:00 i Det stora avfallet, Dikter, sånger och musik, Historia, Kyrkohistoria, Lars Larsens vänner, Pingströrelsen, Självbiografiska notiser, Viktor Klimenko,

På ett sätt är jag pingstvän (min ultrakonservativa moderförsamling, Smiths vänner, som jag fortfarande är mycket påverkad av, ser jag, som kyrkohistoriker, som en av pingströrelsens många sekter, i stil med Maranatarörelsen och Livets Ord). Och eftersom jag är ultrakonservativ och uppväxt i Finland, tycker jag särskilt mycket om mycket gamla eller mycket gammalmodiga finska pingstvänssånger, som påminner mig om den gamla finska pingströrelsen, som jag känner mycket väl. Den finska pingstvännen, ryssen Viktor Klimenko och hans vänner gjorde 2002 en CD som är en av de bästa jag någonsin hört, som finns på YouTube och heter "Viktor Klimenko ja ystävät - Kello käy, aika loppuu", som sjunger mycket kära och klassiska finska pingstsånger, sånger som inkapslat den ljuva anden i finsk pingströrelses rötter - den tiden då pingströrelsen ännu inte blivit rik och mätt, en horeförsamling, ty det är den idag, över hela världen. 
 
I denna CD får du en inblick i tiden före Det Stora Avfallet i pingströrelsen, som började i mitten av 40-talet. Jag och den finske zigenaren Harri, en pingstvän han ock, lyssnade på denna CD på CD-spelare i tre dagar i sträck - hela dagarna, igen och igen, när Harri låg sjuk hos mig. Så ljuvlig var den för oss. Harri gillar också gamla dagars pingströrelse, han är uppvuxen i pingströrelsen. 
 
Bara nån sällan gång sjunger Viktor Klimenko på ett världsligt sätt i denna CD, men det ursäktas av att han var världslig sångare innan han blev frälst. 
 
Men Klimenkos vackraste sång är nog hans tolkning av "På en avlägsen höjd" som han gjorde 2011. Hör den på YouTube här. Även den är mycket gammalmodig. Där sjunger han helt rent, utan världslighet. Om man har en helgelsebetonad, djupare tolkning av "korset", blir sången ännu vackrare. 

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Född 1984 i Finland. Norrman, bor i Stockholm, Sverige. Poet, ekoteolog och ekofilosof (dock inte en akademisk någondera, fastän han studerade teologi i nästan tre år vid Åbo Akademis universitet), kallas också allmänt "Munken" (han är munk i en självgrundad klosterorden, "Den Heliga Naturens Orden"), han kallar sig själv "Skogsmannen Snigelson" och "Lasse Lushjärnan" på grund av vissa starka band till naturen och djuren, grundade bland annat genom många år av hemlöshet boende i tält, kåta, grotta och flera hyddor i Flatens naturreservat, Nackareservatet och "Kaknästornsskogen" utanför Stockholm. Han debuterade som poet 2007 med "Över floden mig", utgiven av honom själv, han har även gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst", på Titel förlag 2010. Han har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med sin före detta flickvän Titti Spaltro. Lars yrken är två, städare och målare (byggnader). Just nu bor han på Attendo Herrgårdsvägen, ett psykiatrisk gruppboende för mentalsjuka i Danderyd, Stockholm. Hans adress är: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. Man kan nå honom i kommentarsfältet på denna blogg. Hans texter på denna blogg är utan copyright, tillhörande "Public Domain" Han är författare till texterna, om ingen nämns.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela