Reqviem för en nyligen nerhuggen älskad skog
(Detta blogginlägg får gärna läsas till Elisabeth Andreassons tolkning av "Nocturne" [av Evert Taube], min begravningssång till den nerhuggna skogen. Sen kan ni också lyssna till sångerna "I could sing of your love forever" 30:50 och efter den "Yesterday one more" 34:24 in i denna samling Bossa Nova-musik)
Får jag be Stockholmarna om en tyst minut.
En av mina käraste skogar i Stockholm har dött. Det var den jag kallar "lilla södra sjukhusskogen" alldeles nära Danderyds sjukhus, en liten otroligt vacker lövskog på kanske bara femtio meter i diameter, som jag alltid brukade gena genom på vägen hemifrån till Danderyds psyk.
Nu kan jag inte gena genom den skogen. Den höggs ner nyligen, lämnande kvar några enstaka träd.
Ett ohyggligt, ohyggligt massmord, som verkligen inte behövdes. En stor förlust för alla psykpatienter som vandrar i området. Skogen låg nämligen alldeles intill psykiatriska sjukhuset. En sak som får alla psykpatienter att må dåligt och kräkas över Systemet.
Ju fler sådana massmord jag får bevittna, desto mer längtar jag brinnande efter att civilisationen ska kollapsa. Detta är inte första gången jag får bevittna sånt här.
En sån civilisation som gör sådant, är inte värd att finnas till, och kommer att äta sig själv levande, av hat och förstörelselusta. En sådan civilisation är omnicidal, och strider mot sig själv, ty den är fientlig mot livet självt, basen för sin egen existens. Just det ser vi nu i vår värld.
Ju fler sådana massmord jag får bevittna, desto mindre kommer jag att sörja civilisationens kollaps.
Och detta gör de i en värld post-Greta Thunberg. Som om Greta-väckelsen aldrig existerat.
Danderyd är den del av Sverige (som Sveriges rikaste kommun) som mest kan avvara att förstöra sådana skogar. Men tyvärr gör rikedom att man får ett stenhjärta istället för ett hjärta av kött. Girigheten blir utan gräns hos de rika, helvetet bottenlöst.
Vila i frid, "Lilla södra sjukhusskogen", nu är du i himlen, en skogsdunge i det Himmelska Sverige, du, som så hatades, du får din belöning, medan de som i girighet slaktade dig går allt djupare in i mörker och tomhet. Detsamma gäller alla mord på oskyldiga. Det är inte den mördade som det är synd om, utan mördaren.
Därför ber jag för denna skogs mördare, att de skall vakna ur sin eländiga tillvaro, till det LIV som den skog hade som de slaktade, döda i synder som de rika själva var.
