I väntan på Jesus

Ekoteologen Lars Larsens blogg

Då vetenskapen tog sig an det övernaturliga. Den store kemisten William Crookes' undersökningar av det paranormala. Del 18

Publicerad 2023-05-04 18:52:00 i Andevärlden, Florence Cook, Katie King, Kyrkohistoria, Mystikens historia, Paranormala fenomen, Religionshistoria, Spiritualism, Visioner, William Crookes, Änglar och andar,

(del 17 av serien är här)
 
Utdrag från H. Björkes bok "Spiritismen och de nyaste psykiska fenomenen" 1922, början av boken. Följande är slutet av kapitlet "Sir William Crookes och "anden" Katie King":
 
(detta stycke kan med fördel läsas medan man lyssnar till isländskan Björks otroligt vackra sång "Tabula Rasa" på youtube, här)
 
Sedan mediet med största varsamhet hade väckts, iakttogs att hon badade i svett och att hennes puls slog hastigt. Hon kände sig mycket trött och bad, att man skulle föra henne ut i friska luften. Hon visste ingenting om vad som hade tilldragit sig medan hon befann sig i trance, och det dröjde ett par minuter innan hon kunde tala obehindrat. Alla band, med vilka hon blivit bunden vid stolen, voro orörda och alla sigill obrutna. 
 
Greve d'Alain slutar sin artikel sålunda: "Jag har endast relaterat fakta, exakta, oemotsägliga fakta, vilka jag sett med mina egna ögon. Det finns personer, som påstå, att sådana fenomen, som ovan beskrivits, endast finnas till i hysteriska eller hypnotiserade kvinnors inbillning, andra mena, att det endast är ett fräckt bedrägeri, verkningar av ett osynligt maskineri, som duperar lättroget och enfaldigt folk. De första vill jag helt enkelt svara, att jag gudskelov varken är hysterisk eller mottaglig för suggestion, att jag är i besittning av mina förståndsmöjligheter, att jag tydligt sett de fenomen frambringas, vilka jag ovan beskrivit, och att jag sett dem upprepas vid två tillfällen. De andra vill jag svara, att vid en seans, där jag var närvarande, liksom vid alla som ägt rum i denna salong, voro bedrägeri och svek moraliskt och materiellt omöjliga: moraliskt, emedan de som anordnat dessa seanser äro personer, höjda över all misstanke och emedan de icke tillhöra den sortens folk, som lätt låta bedraga sig; materiellt, emedan alla anordningar, beträffande rum, draperier, stolen och sättet, varpå mediet placerats, absolut förhindrade någon som helst möjlighet för henne att röra sig, utan att det skulle ha observerats, och att kontrollen var oavbrutet utövad av personer, som besjälades av en enda tanke - att vaka över att experimentet gick ärligt och ordentligt till."
 
Huruvida Katie King var verklig eller ej kan ej nu avgöras. Frågan måste lämnas obesvarad. Fastslaget kan genom mr Crookes experiment anses vara, att Katie och mediet voro skilda personer. Crookes hade ju hållit mediet i handen och övertygat sig om hennes identitet i närvaro av Katie, som han upprepade gånger undersökte i fosforlampans ljus. F.ö. hade han vid en efterföljande seans varit närvarande vid ett samtal emellan miss Cook och Katie. Mr Crookes var en noggrann forskare och på hans ord har man intet som helst skäl att tvivla. Man bör observera, att mr Crookes var intet gammalt förtorkat intellekt, han var i sin krafts blomstringsperiod, och ännu flera år efteråt utgav han sin "Strålande materia" (Radiant matter), vilken - som Nordisk Familjebok säger - "genom de glänsande däri beskrivna försöken och genom sin originalitet väckte ofantligt uppseende". Finge man förklara "avslöjandet" såsom en s.k. halvmaterialisation eller någon sorts psykisk exkursion, då vore hela saken utagerad. Ur problemsynpunkt åtminstone. Men nu kommer något, varpå alltihop hänger upp sig. Varför var mediet vid avslöjandet endast ifört korsett och underkjol? Hade hon även klätt av sig i sömnen? Vidare, är det riktigt säkert att de vita kläderna som Katie bar, verkligen spårlöst försvunno, när mr Sitwell fångade anden-mediet i sina armar? Det är också en mörk punkt. Utan klarhet i dessa två frågor kommer man inte till någon bestämd åsikt. Saken förblir ett mysterium. 
 
 
 
Min kommentar: Du kanske undrar varför jag, som kristen, är intresserad av spiritismen, en icke-kristen religion, en New Age-religion, men jag är intresserad av alla religioner, därför att Gud och Jesus är med i alla sammanhang, är allestädesnärvarande, och verkar i alla religioner. Att se Hens verkande i dessa sammanhang, är trosstyrkande. Också här gäller de paulinska reglerna att "allt är rent för den rene" och "pröva allt och behåll det goda". 
 
Men annars: vill Gud verkligen att vi ska vara utan den oerhörda bekräftelse av vår tro på en högre värld som spiritismens vetenskapliga bevis för den tillhandahåller? Vad är meningen med att förbjuda kunskap om spiritismen och parapsykologin? Här har vi alla tiders bästa tillfälle att befästa vår tro på en högre värld, djupt, djupt i vårt djupaste undermedvetna, så att vår tro håller i prövningens stund. Rädslan för parapsykologin spelar ateismen och Satan i händerna. Man behöver inte svälja allt spiritismen lär bara för att man undersöker dess bevis för det övernaturliga.  
 

 

 


Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars Larsen

Född 1984 i Finland. Norrman, bor i Stockholm, Sverige. Poet, ekoteolog och ekofilosof (dock inte en akademisk någondera, fastän han studerade teologi i nästan tre år vid Åbo Akademis universitet), kallas också allmänt "Munken" (han är munk i en självgrundad klosterorden, "Den Heliga Naturens Orden"), han kallar sig själv "Skogsmannen Snigelson" och "Lasse Lushjärnan" på grund av vissa starka band till naturen och djuren, grundade bland annat genom många år av hemlöshet boende i tält, kåta, grotta och flera hyddor i Flatens naturreservat, Nackareservatet och "Kaknästornsskogen" utanför Stockholm. Han debuterade som poet 2007 med "Över floden mig", utgiven av honom själv, han har även gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst", på Titel förlag 2010. Han har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med sin före detta flickvän Titti Spaltro. Lars yrken är två, städare och målare (byggnader). Just nu bor han på Attendo Herrgårdsvägen, ett psykiatrisk gruppboende för mentalsjuka i Danderyd, Stockholm. Hans adress är: Herrgårdsvägen 25, 18239 Danderyd, Sverige. Man kan nå honom i kommentarsfältet på denna blogg. Hans texter på denna blogg är utan copyright, tillhörande "Public Domain" Han är författare till texterna, om ingen nämns.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela